Aftonbladet – 21 juli 1845, sida 2

— —— EEE OR REON SD SA MM MMMM stod hon jemte honom. Vaubert var för första gången i sin lefnad förlägen. Uppenbarelsen var för oväntad, intrycket för starkt. Med en stum bugning trädde han några steg tillbaka och betraktade den sköna, som kommit med en äldre herre och ett fruntimmer, hvilka ställde sig framför taflan, på något afstånd; men förtrollningen. af flickans knappt ur knoppen utsprungna skönhet och det fina oemotståndliga sjelet i hennes blixtrande, på honom sväfvande blick, drog honom snart närmare intill henne. Han började ett samtal, som hon med ifver och värma underböll, och då hvarken flickans ledsagare gåfvo akt på henne, eller hon sjelf, genom skysghet, hämmade jättestegen af hans bastigt upptagande lidelse, så var den halfva timman, som hau med henne tillbragte i kapellet, tillräcklig att afgöra hans öde för lifstiden. Huru stort och mäktigt synies honom hvad som nu lefde och glödde i hans. bröst, emot det han förut kallat kärlek. Hon allena var den för honom skapade, och hennes ägande skulle blifva målet för allt hans sträfvande. Den sköna okända, som kallade sig Thekla, tycktes känna detsamma, åtminstone uttydde den öfverlycklige så, hennes fördragsamhet vid hans eldiga yuranden. Hon sade honom, att hon med sina föräldrar ännu kom att stadna qvar i Rom fyra månader och att hon gerna skulle se, om han, med sin kännedom, ville vara deras Cicerone vid betraktandet al de Romerska konstverken. Vaubert bad att få veta hvar han finge träffa henne. I Colliseo, :hviskade hon, följande sina föräldrar, som på afstånd vinkade. Han fattade och förde nu den mjuka hvita handen, som hon till afsked räckte, till sina läppar