Aftonbladet – 19 juli 1845, sida 3

jelse och låta den gode gudens skapade kreatur omkomma? (Skallande skratt.) — Huset ansåg saken tillräckligt debatterad, och man skulle skrida till omröstning, då sir Bright, en hedervärd qväkare, som äger en högst dyrbar kattsamling, androg att lagen också måtte utsträckas till kattslägtet, till dessa nyttiga och angenäma djur, hvilka beständigt äro hotade af kaninskinnshandlanderna och hönspastejfabrikanterna. Redan vid talarens första ord kommo husets alla råttor och möss ur sina respektive hål. och samlade sig i en mörk vrå i salen, för att afhöra den zoologiska diskussionen. Hade ej det skallande skrattet kommit gallerierna och husets väggar att darra, så skulle man säkert ha förnummit ett ogillande sorl bland de malcontanta gnagdjuren. — Efter billens andra läsning antogs den, och hundtjufvarne få således vara på sin vakt: men hvad kattslägtet angår, så kommer hädanefter att som hittills förfäras efter allmänna lagen. Sedan denna debatt var förbi,trodde huset sig ha tillräckligen sörjt för de tre förenade konungarikenas väl, och åtskiljdes.