det, och Werth var glad, då man derifrån uppstod och han fick begifva sig till sitt logis. Men sömnen flydde honom, och först, sedan han, inom sig, fast beslutat att, utan någon sin inblandning, öfverlemna den olycklige åt Gud och sitt samvete, sjönk han i en kort slummer. (Foris. följer.)