erhålla ytterligare förklaring, har blifvit :nförd i P. o. I. T. och lyder på följande sätt: Den beryktade Eric Johansson fortfar ned sina föreläsningar i religionen, och har, sedan han från häktet utkom, visat sig mera vild och utvecklat ett ännu större uppsåt att vilseleda menniskor än förr. Genast efter hitkomsten från häktet företog han lärareyrket, och har dermed nästan oupphör fortfarit, helst nattetit, och utan undantag hv helgedag från morgon till långt inpå nätterna, hvarvid ham haft åhörare från åtskilliga socknar af större och mindre antal intill pingstdagen, då åhöra:s antalet skall uppgått till öfver 200 och sistl. midsommarsdag, då de församlade troligen utgjorde 300. vid senare tillfället var jag, jemte några andra personer, som jag kallat till mitt biträde vid tilltänkt kom:nunikation med Eric Johansson af länsmannen f-sts uno : 3 t I oi derdåniga besvär öfver hofrättens beslut al: !ösgifva honom utur häktet, åhörare, då han utö.:e mycken fördömelse öfver de otrogne. Hans förtröstan på sin rättighet att sprida sin lära, hvaröfver han !or sina anhängare alltid skryter, är dock svag, erejan han vid hvarje tillfälle han tror sig kunna g: vå bar gerning, ådagalägger en rädsla, som icke förenlig med en sann kristens säkerhet, hvarföre han ock på min tillsägelse, att på en kort stund skiljas från sin omgifning och med mig afgöra ett angeläget ärende, flydde undan in i det hus, i hvars förstuzs hen hade sitt talaresäte, och innestängdes af hans anningare, hvilka jemte husvärden, nämndemannen Jon Yofsson i Stenbo, hos hvilken han alltid vistas, hindrade mig att inträda. Jag nödgades således återvända utan att hafva kunnat uträtta ärendet, men återv: dagen derpå, åtföljd af herr prosten Schilling och omkring 30 pålitliga och sedliga personer, för att i iusn och stillhet kunna uträtta ärendet och jemväl i nödfall påräkna skydd, hyarom jag dagen förut ansä. nödigt försäkra mig, emedan jag dä nedskulfades från bron, dit jag uppgått för att tala vid Eric Johat :: men äfven nu var mödan förgäfves, emedan fric johansson natten förut tagit till flykten och ei: od att återfinna hvarken i Stenbo eller vid hans kallade hem, Lumnäs; och hade Jon Olofsson i 5tenbo, fastän a som dagen förut vägrat lemna mig det biträde jag af honom äskade, visste att jag nu skulle äterkomma, äfven aflägsnat sig från hemvistet. Endast läsning af åtskilliga kapitel utur bibeln förehades denna dag af en för mig okänd mansperson för ett, efter hvad jag kunde finna, lika stor: antal öähörare som dagen förut; och erfor jag at dessa voro sammankallade från Ofvanåker, Alfta, jollnäs, Mo, Söderala och Delsbo socknar, det störs!a antalet, samt Eric Johanssons anhängare i Forssa och nägra ej till sekten hörande från andra närbelägna socknar. Vid ankomsten till Stenbo sistberörde dag hl. omkring 8 f. m. tillsade jag de församlade, att före min affärd derifrån åtskiljas, hvilket lofvades ati sie efter morgonbönens slut, som dock räckte till Kl. öfver 4 e. m., då jag ansåg onödigt att längre vänta och begaf mig derföre på hemväg, åtföljd af de. om dit varit mig följaktiga. Sednare på aftonen erhöll jag underrittose, att alla Eric Johanssons anhängare blifvit beitvcade af andra personer, som tillkommit, hyartill o:s3 cn lärer varit, att de sjelfve börjat bruka våld med knif, hårluggning och andra vå!dsamma handlivgar. Uppträdet lärer väl icke varit särdeles blodig, men en och annan örfil skall hafva utdelats af båda purterne. Forssa den 28 Juni 41845. J. M. iströmoa är — Ryttmästaren hr grefve Kalling, hvars 7rafier öfver Öfverstar för f. d. Nerikes och Werniards regemente d. 40 sistl. Maj recenserades i Aftovubladet, har insändt en replik på denna recension, cd begäran att den måtte intagas i bladet. ir orefven är i denna replik vid temligen dåligt Iynn Sisom det ofta händer ömtåliga författare då de reconsaras, och utgjuter sitt vredeskäril med temlig frikovtighet öfver vär stackars recensent. Denne, med hvilken vi kommunicerat hr grefvens svar, anser dot icke löna mödan att vidare skriftvexla i detta ämne. uta låter hr grefvens gensvar gälla hvad det kan gälla hos dem, som behaga taga kännedom af hr grevens lilla skrift och recensionen deröfver i Afioalndaot. Vi böra blott nämna, att gensvaret redan för ot par veckor sedan kommit oss tillhanda, men att vi hittills saknat utrymme för dess meddelande. Het Iyder som följer: Gensvar till Recensenten af Biografier öfver Öfverstar för f. d. Nerikes-och Wärmelands regimente, ifrån år 1760. På våra Lejons graf Eao hop af råttor :ekan, Bevis derpå lemnar den uti Aftonbladet 4106, under den 40 Maj d. å., införda recension er de af undertecknad författade, från trycket i Februari utgifne, ofvannämnde Biografiska teckningar. — Jag hade önskat erhålla en fullständig recension, med rättelser och tillägg; men finner mig deremot af recensenten, på föga hedrande sätt, behandlad såsom ett mål för ironi och persiflage. Det emot mig rtigItade personliga anfall må derföre gerna lemnas obesvaradt. Mitt anspråkslösa men ärliga författarskap I har hittills icke öfverstigit mina krafter, och förr än nu, i detta mitt genmäle, har jag aldrig nödgats upptrampa vägar öfver kärr och moras (dypölar) fullsatte af krypoch dvergväxtern. ) Annat är förhållandet med de falska och vrängda I framställningarne af Brochyrens innehöll. Ehuru Biografiernas författare förklarat och beIstyrkt, att de fleste Cheferne (således ej alla) varit en heder för Fäderneslandet samt gjort sig förtjente att få ett rum i dess häfder, har likväl recensenten, iden sjelfförordnade portvaktaren vid Sveriges PanM——— —Öt—-Öv—— ERRIN SOA