Aftonbladet – 19 juli 1845, sida 1

Att dennes efterforskningar hade Tortonis ställan. le för rälta till följd, är förut anfördt; äfvensom förevisandet af näsduken, hvarmed den mördades mun var tillsluten och som Tortoni förklarat hafva tillhört Vaubert. — Vid denna punkt och efLer den nog långa, men nödiga episoden, återtaga vi tråden al berättelsen. Vid åhörandet af misstankan emot Vaubert och skådandet af näsduken, som tillhört honoru, var let endast uttömningen af Tortonis alla själskrafer, som bevarade honom trån fullkomligt vansinne. Domrarne, som med hvar dag fruktade hans död, kunde endast med största försigtighet ortfara Med undersökningen. Tortonis oskuld i jelfva mordgerningen blef snart uppenbar; derpmot tilltog misstankan emot Vaubert, och fru Erxfeld förvillade sig allt mer och mer i sina svar, ehuru hon, så mycket som möjligt, aktade sig att ställa dem i motsägelse med Tortonis. Men man skulle icke längre famla 1 mörkret, Fru Erxfeld, som för rättvisans gång förstått at lägga alla hinder, dog hastigt, en Oför väntad, men likväl naturlig död, bvilken hon först en timmsz före sitt slut anade. Man bemäktigade sig hennes papper; men erfor af pigan, att hon, unde; sjelfva dödskampen, uppbränt de mesta. — Likväl senomsökte man hennes skrifbyrå på det nogaste och fann slutligen en lönnlåda, som innehöll ett paket al fransyska poesier och ömma bref De sednare voro alla undertecknade: Francois och det var Vauberts förnamn; — men det vigLligaste var en biljett, med endast de tå, betydel sefulla orden: Tu seras libre å tout prix. Nu blef Tortoni å nyo kallad till domstolen och fann före sig der öfverste Werth, hvilken