sanna plats i verlden. Snillet skall sitta i högsätet och medelmåttorna blifva qvar i vråarne, genom ingen annan makt än sakens eget förhållande, : så fort ingen litterär polisåtgärd företager sig ett konstladt tillbakahållande af de sednare, lika litet som anställer vämjeliga rökoffer till det förras upphöjande. Låt medelmåttorna lefva och fröjda sig: de skola icke komma längre, än de böra, för det. -Men gör man dem orätt; vill man nödvändigt trampa dem; har man ett begär att nagga och häckla dem i likt och olikt — då kunna de blifva en makt. Ty de lida. Och då är det icke längre litteraturens jemförelsevis lilla intresse, utan det är menniskans, som uppreser sig, emedan orätt skett. Inser man ej detta? Odi profanum vulgus et arceo är ett af konstdomare så älskadt uttryck, emedan man tycker det låter något. Det har varit sagdt af Horatius. Likväl befinnas få satser i verlden till innebållet tommare och svagare. Just i motsatts dertill mena vi: Gif medelmåttorna plats, så skola de intaga ingen -plats, som är farlig; men neka dem rum, och de skola förqväfva eder! — Detta är ett axiom, både inom litteraturen och politiken. t