Aftonbladet – 14 juli 1845, sida 1

oe RY MAA AAA tes till eftermiddagen, men under tiden företogs förhöret med fiskareenkan, som borde uppgifva den person, som dragit den gamla qvinnan ur vattnet och lemnat henne i huset. På denna fråga afgaf hon följande berättelse: Lördagsaftonen var jag vaken längre än vanligt, emedan jag väntade min son, som farit ut att fiska. Klockan kunde vara omkring tre qvart på 42, då jag hörde något plaskande i vattnet och gick ut, i förmodan att min son ankommit ; men jag såg icke någon båt, utan i stället en simmande, som just då uppnådde trappan, som för vattenhämtning går ner från gatan till Spreefloden. Jag märkte att den simmande förde med sig en tung kropp, som jag med förskräckelse fann vara en menniska, och vid det rop jag då uppgaf, upptäcktes jag af den främmande, som vände sig till mig och bad om tak för den stackars qvinnan, hvilken i hans åsyn kastat sig i floden och som han endast med möda sunnat rädda. Jag lätgöfvertala mig, och han bar den gamla, som sanslös låg i hans armar, stver gatan till min boning och lade henne i min säng; men han var nära att sjelf nedfalla af ;vaghet och mattighet. Likväl hämtade han sig nart och lyssnade om den gamla ännu andades, och bad mig besörja om torra, varma kläder och ramför allt skynda efter läkaren. Han kastade vå dukater på bordet och upprepande å nyo sin ;egäran, sade han sig sjelf vara så angripen och juk, att ban önskade kunna uppnå sin bostad. först nu betraktade jag den okände; han var lång ch af förnämt utseende, men den stackars herrn ar blek och nedslagen samt vacklade då han ick ut, liksom skulle han nedsjunka på tröskeln.