Aftonbladet – 14 juli 1845, sida 1

ana SA — vis på hans oskuld och fritog honom från all misstanka, som nu helt och hållet hvilade på den vansinnige. Polisen hade imedlertid efter öfverstens uppgifter, satt allt i rörelse för att komma den vansinnige på spåren, men veckor förgingo, utan att bemödandet lyckades. : Werths sjukdom hade under tiden öfvergått till en långsam nervfeber, som hindrade honom från att lemna rummet; och han kunde således icke taga den minsta verksamma del i en sak, som likväl sysselsatte hans tankar; ja, han skulle varit alldeles okunnig om den inledda undersökningen, om icke Reichhell, som ofta besökte honom, underrättat honom derom. Redan vid första besöket meddelade Reichhell, att den gamla Margareta väl blifvit funnen, men beklagligen under omständigheter, som snarare ökade än skingrade mörkret. Tidigt på Söndagsmorgonen och innan ännu något steg tagits för att uppsöka den försvunna, hade en känd läkare anmält på polisbyrån, att en fiskareenka, som bor vid slussbryggan, förliden natt kallat honom, för att bistå ett fruntimmer, som velat dränka sig. Han hade genast skyndat dit, funnit en för honom okänd gammal qvinna och på henne användt aka möjliga räddningsförsök, som likväl blifvit fruktlösa. På denna läkarens berättelse följde en annan från polisen till domstolen, som beslöt att undersökning om förloppet genast skulle ske på stället. Liket, som icke af någon igenkändes, blef besigtigadt af flera läkare, hvilka enstämmigt yttrade, att kroppen icke bar minsta spår af någon yttre våldsamhet och att den endast kort tid varit i vattnet. Sectionen, som man ansåg nödig, utsatNm om Lr