Aftonbladet – 12 juli 1845, sida 3

i sina drägter försinnliga sin särskilta rang inom militären och civilståndet, föranledde en rikare omvexling. De skönaste och rikaste kostymerna Voro onekligen drottningens och prins Alberts, hertigens och hertiginnans af Nemours, prins George af Cambridge, den vackra hertiginnans af Sutherland, samt baronen och baronessorna L. och A. de Rothschild; m. fl. Alla kostymerna voro så noggrannt utförde i detalj, att hvarken skräddaren eller Sir Walter Scott behöfde skämmas derför, och de enda som saknådes för att göra sällskapet komplett voro erkebiskopen af Canterbury och biskopsbänken. Hertigen af Wellington uppträdde i hertigensaf Cumberland kostym, och den beryktade grefyefCardigan som Claverhouse, öfversten för 41:e dragonregementet i slaget vid Culloden. Man påstår, att den ädle grefyen mycket beklagat sig öfver att drägten endast var en förklädnad, ty för hundra år sedan åtnjöto de engelska öfverstarna det privilegium att få vara ännu gröfre mot sina officerare än i våra dagar. Sir Rob. Peels kostym var en af de smakfullaste; den bestod af en statsdrägt af svart sammet, fodrad med hyvitt siden och försedd med guldknappar och guldstickade knapphål; hvit atlasväst med rikt guldbroderi; benkläder af svart sammet, och hvita silkesstrumpor, bundna öfver knäet; en liten guldbroderad trekantig hatt och en galanterivärja med guldfäste. Af damerna hade några anlagt den tidens lilla koketta schäferhatt, men alla uppenbarade sig i styfkjortlar, hvilka, som Morning Herald uttrycker sig, bidraga till figurens rundning, och då största delen af de fashionabla engelskorna äro allt för smärta, eller som romarinnorna uttrycka sig om dem ,sono capre,, så gjorde styfkjortlarne verkligen en ypperlig effekt. Perukerna och det pudrade håret hade så förändrat de faen ansigtena, att många gamla bekanta ej kände igen hvarandra i början, och det lär isynnerhet inträffat med Sir Robert Peel, som ofta blef ansedd för en Whig. Många hade kopierat sina anors familjporträtter från den tiden. Så t. ex. uppträdde Lord Byron, den berömde skaldens oberömde kusin, i verldsomseglaren Amiral Byrons kostym från A:o 4730. Det bästa af hela saken var likväl, att den förskaffade en god inkomst åt Spitalfields fattiga sidenväfvare och åt stadens arma sömmerskor och brodöser. Enligt tidens sed börjades balen med en minuett, hvari drottningen dansade med prins George af Cambridge, och prins Albert med hertiginnan af Nemours. På H. M; befallning hade Musard komponerat en ny quadrill för balen med titein: Quadrille de 1845 de la cour d Angleterre, ou son souvenir du 17:me Sidclen, och arrangerat un: grand Morceaun af Glucks Iphiginie, med motto: Que dVattrait, que de majeste, que de grace, que de beaut!, Markisen af Breadalbane och några andra skottska herrar dansade en skottsk höglandsdans i sina pittoreska drägter, hvartill musiken uppfördes af ;hennes majestäts säckpipblisare, hr Mackay. Hertigen af Nemours, som var kostymerad som fransk musketerare från förenämde tid, tycks ej vara någon dansör. På förmiddagen hade H. Kongl. Höghet gifvit en diplomatisk lever i Buckingham palace, hvarvid den diplomatiska korpsens samtliga medlemmar blifvit presenterade af franska sändebudet. — ETT KONSTENS TEMPEL FÖRSTÖRDT. Från Förenta Staterna har den beklagliga underrättelsen ingått, att Philadelphias konstmuseum d. 44 sistlidne Juni, trolizen genom mordbrand, blifvit lågornas rof, hvilken förlust är så mycket kännbarare, som landet är fattigt på konstverk af äldre mästare, och den gjorda förlusten i detta hänseende torde vara oersättlig. Bland konstverk som blifvit förstörde nämnes: en herrlig kopia af Titians Venus, Canovas Gratier, Venus och Hebe, Napoleons kolossala byst, äfven af sistnämnde mästare, samt ett temligen betydligt antal antiker. Washingtons porträtt i naturlig storlek, måladt af Gilbert Stuart, och en del andra målningar har man dock lyckats att rädda. — POLSKA JUDARNE ANBEFALLDA ATT AFLÄGGA SIN DRÄGT. I Willna har följande kungörelse: blifvit publicerad: Enligt kejserlig ryska regeringens förordning, måste alla judar, af båda könen, från och med d. 27 Maj innevarande år anlägga kristen klädedrägt, och karlarne fransyska hattar eller vanliga mössor, men :ej Järmolka ) och ej Peissen ); klädesrockar af ylle-, bomullseller linnetyg, likväl jgarnerade med sammet, och utan gördlar; eller enkla kaftane: efter rysk snitt, hvarjemte tillåtes, att håret får kortklippas ); benkläder af vanlig längd, räckande till fotknölarne eller ock inuti stöflarne; men att nyttja skor, sidenkaftaner och hebreiska mössor är helt och hållet förbjudet. -Fruntimren skola nyttja hufvor eller hattar, klädningar af vanlig tysk snitt eller rysk sarafan ), Men ogifta fruntimmer, som nyttja rysk sarafan, få ej betäcka hufvudet, och om de äro klädda i rysk drägt, måste de ha håret uppfästadt med en kamm. — Judar hörande till 4:sta, 2:dra och 3:dje köpmansgillet, som vilja nyttja någon del af hebreiska drägten, måste betala skatt för en sådan tillåtelse, från 40:de till fyllda 60:de året, hvilken årligen utgår med 80, 30 och 20 rubel; de som innehafva andras handelsrättigheter, likasom de hvilka ega orörlig förmögenhet, betala 10 rubel; handtverkare som tillhöra något skrå eller drifva annan rörelse, 5 rubel, och mindre förmögne 3 rubel. Plikten för lenna förordnings öfverträdelse utgör 5 silfverrubel. I .det jag härmed lemnar detta till allmänhetens kunskap, kungör jag alla judar på förhand, att de af lem, som från den 27 innevarande månad ej kläda ig efter denna föreskrift, med all stränghet bli till-; vållna af polisen att ställa sig regeringens vilja i letta fall till punktlig efterrättelse. Wilna d. 7 Maj 1845. Jukawski. Öfverpolismästare i Willna och najer vid kavalleriet. ) Polska judarnes vanliga hufvudbonad.