Aftonbladet – 11 juli 1845, sida 3

konstens profanerande; ett Institut, som till alla sin delar är så rent artistiskt sammansatt, att dess blott namn inger förtroende och aktning, etc. etc. etc. — se der ungefär typen på en akademi! Om någon nt frågar oss: är vår Kongl. Svenska Musikaliska Aka demi så qvalificerad. som ofvan är nämndt? så måst: vi svara nej! — och alla väl underrättade skola in stämma uti detta nej. — Hvad är hon då? Jo, er sorts Elementarskola, hvarest undervisning meddela: uti musikens första grunder. Huru äro nu desse elever beskaffade, som utexamineras till organister m. m.? På hvilken bildningspunkt stå desamma? Finnes väl en ibland tjugo, som åtminstone har en så pass god underbyggnad, att han kan transponera å prima vista en koral, eller utan tillbjelp af klaveret sätta ett någorlunda godt ackompagnemang till en. melodi? En närmare undersökning af ifrågavarande förhållande skall bevisa att vi icke sagt för mycket. Och när nu sådana kandidater tillträda ordinarie tjenster, huru kunna de medverka till konstens gagn och upprätthållande? Redan af det ofvan anförda synes, att till och med benämningen Skola, är ett för högt epitet för slika ihrättningar, och vi frukta i sanning, att om den så kallade Musikaliska Akademien, skulle af en sakkunnig kommitte nagelaras, domen icke torde utfalla särdeles fördelaktig. Skulle Sverge imedlertid vara alltför fattigt för att på ett nyttigt vis organisera och upprätthålla en Musikalisk Akademi, så är det ju mycket bättre att vi ta bort den granna skylten och upphöra med den varnsligheten, att kreera akademiska hedersledamöer, utan använda i det stället de af staten årligen yeviljade 1700 riksd:r till en ändamålsenlig och dugig skola för undervisning i orgelspelning; ty hvad yrganisterna i allmänhet medtaga af sina harmoniska ch estetiska studier, är i de flesta fallen redan bortappadt, innan de hinna fram till organistplatsen. TE