KÄRLEK OCH BROTT. BERÄTTELSE, HÄMTAD FRÅN KRIMINALRÄTTENS I BERLIN HANDLINGAR, AF C. V. MIELAU. I Berlin lefde för flera år sedan en bankir Reichhell, känd såsom mycket rik och allmänt högaktad för sin gästfrihet och välgörenhet. Han satte ej något värde på allmänna nöjen och förströelser ; hans enda njutning var, att i sitt hus bereda andras glädje och han fann den i umgänget med intressanta och snillrika menniskor. Härför använde han isynnerhet sin förmögenhet; men förstod att, genom måttlighet, krydda denna njutning, hvilken endast var bestämd för hvarje lördag, då han samlade omkring sig lärda och konstnärer, under det han de andära dagarne i veckan höll öppen taffel för sina öfriga många vänner, hvilka mera värderade hans läckra bord och utsökta vin, än hans själsbildning och konstsinne. Desse sednare voro uteslutne från den mindre lördags-cirkeln, deruti ej allenast bildade och talangfulla fruntimmer deltogo, utan ock alla utmärkta resande, som uppehöllo sig i Berlin, funno ett högst angenämt cmottagande. Den afton, från hvilken denna berättelse börjas, var en af dessa lördagar, då den varma, månljusa natten tillät sällskapet att soupera i en Öppen paviljong, som, belägen i trädgårdens skönaste trakt, var aflägsen från de bullrande gatorne. Reichhell, hvilken aldrig uraktlät något, som kunde bidraga till hans gästers större förnöjelse, hade valt detta behagliga ställe, för att med konstens njutning, förena naturens; men alla medel blefvo fruktlösa, hvilka han denna afton använde,