EN SPOK HISTORIA. (Slut fr. gårdagsbl.) Flera år derefter — vi förflytta oss nu frå köpmannen Peter Gervais mörka krambod till de förgyllda rummen i kungliga slottet Versailles — satt, omgifven af vaxljusglans och urvalet af sir höga adel, hans majestät, konung Ludvig der femtonde vid spelbordet och gjorde ett parti reversi med ett par sköna damer och en kardinal Freden i Aachen var slutad, och detta glada bud skap hade en ännu ung, men i tjenstegrad redar högt avancerad officer just nu nedlagt för ko nungens fötter. Monarken, glad och vid god lynne, sade till den lycklige kuriren: Gansk: bra, herr brigadier; er skyndsamhet skall ickt förgätas. Min skattmästare kommer att belön: er, såsom vanligen sker med alla dem, hvilk: medföra angenäma nyheter till vårt residens, mel särskildt förbehåller jag mig att få visa er någo! nåd. Kom ihåg det., Mycket smickrad återgick brigadieren, en vis markis, hvars namn vi likväl förgätit, till e grupp af hofmän, som nyfikna och lyckönskand trängdes omkring honom. Oaktadt hans vårdslösad toalett och neddammade stöflar var han lejone för aftonen, sedan konungen så huldrikt tala med och försäkrat honom om sin synnerliga nåd Markisen fann nu så många bekanta i den vid: cirkeln och förnyade så mången vänskap, son varit inslumrad under den tid af fem år har varit vid armåeen och icke återsett verldens me delpunkt, Paris. Besök mig i morgon uti mitt hotell i Paris sade en ung grefve till honom. Du skall förvå