Aftonbladet – 8 juli 1845, sida 2

lågo i vanmakt. Onklen kämpade med spökrädsl och indigestion och Gervais var, som man säger fallen från skyarne. Hållande bufvudet med begg händerna, lopp han förstörd omkring, och en gor stund förgick innan han återfann nog besinning för att tänka på de afsvimmade fruntimren. pMenniskan har blifvit vansinnig under resan! ropade Gervais; jag skyndar till kungliga proku ratorn. Han måste sända ut kommissarier oci sergeantler, för att vaka öfver den olycklige. Ha under tiden vård om fruntimren, kära bror, oci du Casimir, spring allt hvad springas kan, til Svarta hufvudet och bör efter om den tokige ä der. Det är väl rasande långt dit, men du ha långa ben, och ett sexlivres stycke får du, endas du skyndar dig! Casimir gaf sig af, såsom en kapplöpare. Prin cipalen vacklade efter ordspråket ifrån Pontiu till Pilatus, och onklen betjenade damerna mer stinkspiritus och kamomillthe. Det började skymm: och natten inträdde, innan Gervais återkom, se dan ban hvarken funnit Pontius eller Pilatus, oc! var lika klok som förut. vÄr Casimir icke tillbaka ?, frågade han tröst lös, och tårar och suckar blef svaret. Efter en stund hördes portklappen. Spöket! ropade alla rysande. Släpande steg Jjöd nu trappan. Spöketl qvidde åter fruntimren, hvilk flyktat, om deras ben tillåtit det. Och i dörre visade sig en figur, i sanning icke olik en skugga med uppsluppen hårpiska, de hvita strumporn marmorerade af parisersmuts och ansigtet ble kare än den hvitaste marmor. Det var Casimir och med sönderslitande stämma sade han: Al har -sin riktighet. Han är död, stendöd. Ja;