Aftonbladet – 8 juli 1845, sida 2

,Derom sedan, bästa far,, sade Riesenstahl lång samt, och sällskapet gick till bordet. Louise satt förtjust vid den förlofvades sida Hon var lycklig. Riesenstahl gaf, sedan vine gjort sin rund, icke otvetydiga tecken af dei hjertligaste dyrkan för den älskade, och snar sade onklen: Jag hade rätt, det var endast ma som fattades. Men tanten skakade på hufvudet Kokerskin hade gjort sin skyldighet: köttoci fiskrätter, bakelser och kremer doftade så aptit ligt och det ädla Bordeauxvinet uppvärmde alla Peter Gervais öfverflödade i skämt och munter het; hans maka log så bjertinnerligt. Riesenstah var försjunken i sin sköna bruds åskådning, oc! om han någon gång berätiade en anekdot fråtr Strassburg, vände han dock icke ögonen från Louise som var så högst lycklig. Han åt och draci ytterst måttligt och äfven det behagade bruden Han röker icke, han öfverlastar sig icke ocl äter visst icke hvitlök och surkål. Ack, jag bli säkert lycklig tänkte Louise förnöjd inom sig. På den tiden satt man längre till bords, än m är brukligt. Peter Gervais uppsteg först derifråt efter några timmar och sade till mågen: Förlå alt Jag på en stund efterser mina göromåln Förstår sig,, sade Riesenstahl uppstigande; äf ven jag har något vigtigt att uträtta. Hvad, vill ni redan lemna oss?) frågade Louise rodnande. ,Jag måste, ack jag måste; det är så min skic kelsen, sade Riesenstahl och blef dervid blek son lärft. Mår ni icke väl? ropade tanten. Har ätit för litet,, beklagade onklen. pHvad skulle väl felas mig?, frågade Riesen