Aftonbladet – 8 juli 1845, sida 1

Ms! !EllIlN EC MDS SS VS mm len tredje, ankom rätta mannen i boden och rågade artigt helsande: Ferr Gervais, herr Peer Gervais?, Ja, till hjertligaste tjenst, svarades: och fadersrjertat darrade af fröjd under det pösande bröstiråset. Mitt namn är Riesenstahl, Daniel Danielsson, Jag får ödmjukligen öfverlemna min fars bref. Min koffert är väl redan ankommen? Den unge mannen skulle gerna önskat få tillägga något, men Gervais omfamning qväfde vidare yttrande. Den, som gladde sig bakom kontorets glasdörr, och allt mer och mer fröjdade sig, var modren, och skådande öfver hennes axel, tanten, samt stående på tåspetsen bakom begge, den sköna Fonise. Så hade nu det blinda ödet låtit en lycklig lott utfalia. Biesenstabl var en skön, välbildad man, sorgfälligt klädd och särdeles intressant i svar och komplimenter; händer och fötter voro välformade och uttrycket af hans ansigte högst intagande, IHans leende förrådde from glidtighet, hans öga manligt allvar, och likväl låg deri så mycken känsla och mildt beslöjad godhet, att Louise icke kunde annat än fatta hjertligaste förtroende till sin blifvande make. En annan befarad klippa blef äfven lyckligt omseglad. Louise lyssnade ull brudgummens tal, och se: från Elsassarens mun flöt en ren, välljudande, nästan prydlig fransyska, som lät så välgörande för Louises öra och stack så behagligt af mot den tyska släpande brytning, hvarmed svärfar och måg på skämt regalerade, då de blifvit mera varma och förtroliga. Huru de förlofvade nalkades hvarandra, behölver icke berättas. Läsaren och läsarinnan af lenna sannfärdiga historia hafva antingen redan erfarit det, och då är det för dem en känd sak; eller de komma att erfara det, och då bör man ej, genom upptäckten, förminska den stundande fröjden, Likväl förekom härvid sällsamt och oför.