Aftonbladet – 8 juli 1845, sida 1

————ll i —— — — . ——.9 —— ——--.C-—-——-L0L0L0 sade han missbelåten och såsom vän af det stationära, om postvagnen en gång går i stycken! Nu för tiden är folk rasande, storma blindt ut i verlden, och tycka det icke vara nog då de tillryggalägga sex mil på dagen. Hvart skall det slutligen taga vägen? Men under det kommissarien så knotade, skred postvagnen jemnt och välbehållen hufvudstaden allt närmare och närmare, lik en stadig man, som icke förhastar sig, men likväl hinner målet. Konduktören bade uppehållit sig en dag lä ; vanligt i Chalons, för att afbida en ollicer, son derifrån skulle medföl a. hiesenstahl, som va munter och språksam, men icke funnit något un derhållande hos sitt re sällskap, en döf dam vic öfvermogen ålder, var förtjust öfver den tillök: ning de erhöll. aga män blifva snart bekanta och tiden flög pilsnabbt, ehuru långsamt vagnshjulen rörde sig. ? Ändtligen en aftonstund nådde de hufvudsta den, och för alt icke så sent störa den hederliga Gervais: och hans värda famili, to3 Riesenstahl logis öfver natten på ett värdsbus nära barrieren. Hans ressällskap lemnade honom nu och det var honom likgiltigt; han hade nog alt tänk: på sin brud och allt det märkvärdiga han skull få skåda i Paris. Den ofantliga kofferten, adres. serad till huset Gervais, affärdades genast till post: byrån och blef tidigt fölånde morgon derifrår aflemnad i nämnde hus. i Här var nu glädjen utomordentlig. Frun timren hoppade ur sängarne och gjorde sin toa lett i hast, men omsorgsfullt. Casimir, en a bodbetjenterna, beordrades såsom ulpost på gatan för all bemäktiga sig hvar:e främling under trettio år, som nalkades. Tlusfadren sjelf lyste i en ny, gäddfärgad klädning, med stålknappar. Onkelns barometer visade på godt och stadigt väder. Redan hade Casimir uppbragt tre personer hvaraf de två, efter afgifvet nöjaktigt besked, fåt passera, men under det Gervais sjelf examinerad