Aftonbladet – 8 juli 1845, sida 1

Riesenstahl följaktig. Den hvita dufva, som han ikväl förutsändt, för att förkunna sin ankomst, var ett bref, hvilket postiljonerne skyndsammast befordrade, så att det riktigt ankom till Paris en vecka förr, än den längtande och efterlängtade ästmannen. Nu gick fader Gervais i författning om, att på let prydligaste ordna sin handelsbod. Bodbetjenlerne måste bada sig, påtaga rent linne och i knapphålet instieka en frisk Vvårblomma. Mor Gervais lät feja och skura i huset från go till tak. Tanten lade kökspersonalen på pinbänken, ty de arma pigorna skulle tillaga allt, i likhet med kockarne för Hans Maj:ts taffel i Versailles: och den gamle, dumme onkela betraktade hvar fjerdedels timma väderleksspåmannen i fönstre! och daggmaskarne på den gröna t den. Bruden sjelf putsade, och såg sig oftare än vanligt oförmärkt i spegeln, och iordningsställde så omsorgsfull! den tillkommandes rum, att det slutligen var nät och sirligt som ett juvelskrin. Gifve Gud, suckade hon inom sig, att icke en fyrkantig, tysk ölbryggar-gestalt må vaohelga detta täcka rum: att icke ett koppärrigt, kittelfärgadt ansigte och svullna rödblå händer må hvila på dessa fina mjuka dynor! Och om han röker? det hlefve min död. Visst säger bodbetjenten från E att alla tyskar nyttja tobak på flera sätt, och dagl förtära hvitlök och surkål, — Men jag vill ej tro det! — Och dessutomp, tillade hon skälmskt leende, har mången björn blifvit timd! Mod alitså!n Tillrustningarne i huset voro nu slutade. Onkeln försäkrade högtidligt, att väderleken på fem dagar skulle blifva den herrligaste, och under tiden skulle postvagnen anlända, eller kanske vore den det redan. Gervais företog den lilla resan till postbyrån, ren der visste man ännu ingenling om vagnen. Kommissarien der trodde, att antingen snö kunnat uppehålla resan eller ock att vagnen gått sönder, pDet vore icke underligt