Aftonbladet – 7 juli 1845, sida 1

; (Forts. fr. Lördagsbl.) Vid den nu tilländalupne riksdags början gjordes inom Borgareståndet en motion, deruti klagas, att Technologiska Institutet uti industrien ingenting bekantgjort, förbättrat eller upptäckt; att ingen publik anstalt blifvit så klandrad, som denna, och att klandret aldrig torde varit mera grundadt. Hvad som i motionen hufvudsakligen lägges Institutet till last är, att de fleste eleverne ingått utan föreskrifne kunskaper och utgått utan någon generel technisk bildning eller användbarhet för slöljderna; att de gesäll-bref, hvarmed Institutet utrustat åtskilliga ynglingar, varit dem endast till olägenhet, emedan de oita funnits så föga konstfärdige, att de ej kunnat förtjena fjerdedelen af sitt uppehälle; att Institutet hvarken med årsberättelser, expositioner eller utgifna handlingar sökt gagna eller leda allmänheten, ehuru sådant är föreskrifvet; att Institutet antingen icke beballit elier aldrig utbildat skickliga lärare; att Institutets medel icke blifvit bebörigen förvaltade, dels derigenom att materialier blifvit inköpta i små partier och på dyraste tider eller ställen, dels derigenom att inventarier, effekter, Oo. s. V., så illa vårdas, att Institutet ej en gång sjelft vet, hvad det derutinnan äger; att Institutet försummat att systematiskt sammanställa de upplysningar för näringarna, hvilka det bör äga och hålla tillgängliga för allmänheten. Motionären föreslog, att Riksens Ständer måtte hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet begära nedsättande af en kommilte, till undersökning och utredande utaf, huruvida orsaken till Institutets föga framgång ligger i stadgar och instruktioner, eller i deras försummade efteriefnad. Förslaget understöddes af minga riksdagsfullmäktige; och sedan det blifvit af vederbörligt Utskott tillstyrkt, antogs det af Ständerna, som derom till Eders Kongl. Mai:t aflåtit underdånig skrifvelse, den 20 sistlidne November, hvarefter Eders Kongl. Maj:t den 28 i samma månad täcktes i nåder förordna den föreslagna kommitteen. Kommitterade hafva, äfven med fara att synas vidiyfuge, ansett sig böra sålunda försöka en framställning af Institutets historia och verksumhet, hemtad ur dess egna officiella handlingar och minnesböcker; ty kommitterade halva nogsamt insett, att de vid uppgifter och anmärkningar af så allvarsam beskaffenbet, som dem, hvilka de genast funno blifva följden af deras undersökningar, borde ingenting framkasta, hvarför stöd icke funnes i allmänt kända förhållanden och obesridliga handlingar. Under denna framställning af resultaterna al sina forskningar i Institutets protokoller hafva kommitterade funnit anledning att i underdånighet yttra en del af sina åsigter om Institutets tillstånd och om det .sätt, hvarpå det blifvit under bela tiden skött; oeh det kan derigenom blifva möjligt att kortare motivera de åtgärder, hvilka kommitterade komma att i underdånighet föreslå. Då kommitterade nu gå att, så vidt i deras förmåga står, afgilva sitt underdåniga utlitande, få kommitterade, såsom redan i underdånighet nämndt är, till det bufvudsakligaste åberopa, hvad tillfälle varit att anmärka under den historiska framställningen af Institutets verksamhet. Att häraf göra en sammandragen öfversigt samt framlägga de iakttagelser, som blifvit gjorda under temligen täta besök inom Institutets laboratorium, verkstäder och samlingar, är hvad som nu för kommitterade återstår. I likhet med de år 1832 i nåder förordnade kommitterade, hafva undertecknade ansett meningen med Institutet vid dess inrättning hafva varit någonting helt annat, än hvad det blifvit. Kommitterade hafva redan i underdånighet uttalat sin öfvertygelse derom och grunderna för den åsigten, att ett technologiskt undervisningsverk icke bör och icke kan vara en skola, der ynglingar, minst barn, skulle inlära handafärdighet i slöjder. Direktören har oafbrutet påyrkat en mera praktisk gång af undervisningen; och detta är den egentligt synliga grunden för tvisten med den siste Professor, som vid Institutet fanns, nemligen Kemie Professorn, om hvars både motsträfvighet mot och oduglighet till denna praktiska undervisning anmälanden Udt och ofta blifvit gjorda. Kommitterade kunna icke fälla något bestämdt omdöme om det befogade eller obefogade uti dessa tillmälen, då direktören ingenstädes meddelat någon noga och skarpt bestämd definition å ordet praktisk. Men det vill, vid jemförande af yttranden och åtgärder, synas, som vore orden vetenskaplig,, vetenskapernas tillämpningp 0. s. v. i det hela endast talesätt, och den verkliga meningen, alt lirarne böra vara egentligen undervisare i handafärdighet och manipulation, elier detsamma som en mästare eller verkgesäll är för lärlingarne på en verkstad. Ingen kan bestrida, och förmodligen har ingen bestridt, att den speciella handafärdigheten är ett hulvudvilkorför: utöfningen af slöjd och handtverk: men för dess åstadkommande kan ett allmänt undervisningsverk aldrig blifva tillräckligt; ty på detta bar hvarje konst och handtverk lika anspråk; och om alla dessa anspråk skulle uppfyllas, måste ett dylikt Institut upptaga tjugo, ja, hundrade gånger större lokal än den, som nu inrymmer t. ex. det Stockholmska Institutet. Tv antingen måste en utsträckning till en sådan obegränsad vidd verkställas, eller ock en partiskhet