CUT VITS JUTAN VDM UCIICINIT CM VOraen IOF helsan, jemte den härmed nödvändigt följande trefnad, munterhet och rättförstådda lyckan. Detta ståndens uppgående och nedgående i hvarandra genom individernas försättande dit de naturliga färdigheter hänvisa dem, har förf. utmärkt med ordet ståndscirkulation,. Såsom man ser, hänger allt på, att vinna tänkesättet för insigten och erkännandet af den verkliga heder, likasom verkliga välfärd, hvilka tillhöra och oskiljaktigt medfölja ett måttligt godt och nyttigt arbete äfven inom de blott fysiska sysselsättningarnes omfång. Otvifvelaktigt finner läsaren, att tanken gör sig förtjent af en stor uppmärksamhet; att många tuIsendes ekonomiska räddning, likasom moraliska I välfärd skulle bättre försäkras, än efter nuvarande förhållanden, om opinionen rätt uppmärksammade Ikroppsarbe.ets, sanna beskaffenhet och huru välförtjent äfven det är af att komma till heders. Sakens utförande måste alltid möta sina svårigheIter delvis; men frågan i det hela bör tagas i betraktande för hvad den onekligen är värd. SåIsom Hr R:s skrift, efter hvad titeln utvisar, blifJ vit tryckt enligt Skaraborgs läns Hushållssällskaps beslut och på dess förlag,, så måste man deruti finna en anledning i andra län och provinser att deltaga i dessa Westergötblands ekonomers till sina öfriga medborgare meddelade utkast för ett lyckligare och bättre lefnadssätt: åtminstone har man allt skäl att taga kännedom om förslaget. På: följande sätt talar förf. (sid. 47) om sin grundsatts i ifrågavarande ämne: Om vi betrakta mensklighetens utvecklingsrörelser, icke från den här i förberedelsen antydda mörka och misströstansfulla, utan från den Jjusa och hoppfulla synpunkten, och man vågar tro, att Försynen oafbrutet styrer och leder äfven det jordiska lifvet till allt jemt. stigande förädling och försköning, så finna vi, att under den oroliga ytan och de beklagligen alltför tätt i ögonen fallande utbrotten af hos oss inneboende egennytta, flärd, kärlekslöshet med flere christvidriga orenligheter, dock på djupet af menskliga sakernes utveckling allt jemt fortgår en väldig rörelse framåt mot menniskolifvets mål, som är christendomens verkliga införande ibland oss, det är, ej blott såsom förkunnad, utan fastmer såsom till allas båtnad verkliggjord, och detta icke alltid endast undantagsvis i det svaga enskilda lifvet, utan mer och mer med kraften af en genomgripande allmän samhällsanda. Hufvudsumman af den christliga samhällsandan innefattas ju deri, att vi med rena, obesmittade hjertan älska hvarandra inbördes, och detta icke blott i ord, utan i gerning och sanning? Ståndscirkulationens hufvudsyfte är ock, att christeligen förbrödra menniskornas, efter olika lefnadsställningar och förhållanden fördelade. samhällsklasser. Här måste vi noga skilja ståndscirkulationen ifrån stånds-nivellering, eller ett naturvidrigt utjemnande af de höjder och dalar, som skaparen anlagt och förordnat, livilket sednare är idel oförnuft. I dalen växer lifvets must; men bergen gifva lugn och skönhet åt dalen och gagna menniskorna med i djupet befintliga ädla metaller. Hvem annan, än dåren skulle vilja hafva denna jordens sköna och visa formation utplånad och förplattad. Likaså, om vi taga. till exempel samhällets konkreta bild, menniskokroppen, hvilken förnuftig skulle väl vilja till allmän hkhet förändra den af skaparens vishet åt hvarje kroppens lem anvisade särskilda funktion, och t. ex. sätta i fråga, att menniskan, för jemnlikhetens skull händer och fötter emellan, borde gå på fyra fötter, än mindre på hufvudet, med fötterna i vädret? — Men till menniskokroppens lifsprincip hörer dock väsendtligen, att blodet oafbrutet cirkulerar genom kroppens alla deltar, allt under ständig itergång till hjertat, efter att utan åtskillnad och ned lika värma hafva besökt så väl de lägsta som de lögsta organismens delar, och efter att, under egen värvarelse, med pålitlighet hafva förvissat sig om varje minsta kroppsdels helsa och delfående af hjerats lifstuft. Men huru finna vi det tillgå i samhället? Finna i denna naturenliga cirkulationsrörelse äfven här i riskt lopp? Icke ännu, men den arbetar sig fram jä djupet och nalkas med stora steg till en åt samäilet och menskligheten helsogifvande förlossning. Tittills har samhällets rörelse visat en alltför utesluande benägenhet, att sträfva uppåt hufvudet. Till n tid har detta enbara sträfvande uppåt samhällets vöjder i visst hänseende varit välgörande och visserigen fortskyndat civilisationens utveckling; men om nvist fortfares uteslutande i denna riktning, så måte ju gå med samhället som med menniskokroppen, lå blodet stockar sig åt hufvudet, att nemligen de arligaste sjukdomar deraf uppkomma. Begäret efter samhällets äreställen, eller åtmintone efter umgäntelse derstädes, har föranledt ettis timännare sökande efter kunskaper och s. k. lefiadsvelt, hvarigenom ock bildningen biifvit till en törre allmänhet utspridd. Sä till vida har uppåtträfvandet gagnat: men man har af fåfängan låtit örleda sig, att icke lydaktigt gifva akt på anvisingen i det nyss antydda blodomloppet i menniskoroppen. Långt ifrån aut iakttaga en naturlig cirulationsrörelse, hafva allt hittills herreklassernas nedlemmar envist fasthällit sig och sina barn i det n gång antagna herreständet, hvarifrån återgången ill den verkliga arbetsklassen allt hitintills varit beraktad såsom, om icke skamlig, åtminstone olyckg — Väl har i sednare tider uppstått en välgöande cirkulationsrörelse emellan de högre och lägre fdelningarne inom herreklasserna sjelfva, bestående mer och mer fördomsfria slägtförbindelser, samt eltegande i hvarandrss yrken, och hvilken rörelse nderlätteas af regeringarnes allt mer och mer föruftiga befordringar efter förtjenst, utan afstende a frälse eller ofrälse; och då äfven denna cirkulaon är framkallad af ett oemotståndligt tidens kraf, mt grundad i ett mer och mer klarnadt begrepp m det sannt naturliga i menniskors lefnadsförhålnden, så kunna vi betrakta denna rörelse inom errelifvet såsom ett glädjande tidens, tecken, och som en gagnelig förberedelse för den stora och geIEEE 1 FEST JAEPT FAS. FILNST Vr BIEN Bare SALE SArSE SIKLSE MSE Ne