LITTERATUR. Tankar om Stånds-cirkulation, af Thorsten Ru densköld; Stockholm hos L. J. Hjerta 4845 476 sid. 8:0o. Under en något ovanlig benämning presentera sig härmed för allmänheten en bok, som till in nehåll omfattar ett af de vigtigaste, på en gån moraliska och ekonomiska ämnen. Ordet Stånds cirkulation, skulle kunna förleda en läsare, son ej ännu tagit kännedom af sjelfva skriften, til den tanken, att här vore frågan om något nyt slags projekt i representationsfrågan, antingen til Ståndens försvar eiler aflysande. Men pstånd utmärker här icke de med vissa politiska rättig. heter omgärdade folkafdelningar, som på riksdagarne bära detta namn, utan ordet betyder, såsom det begagnas efter allmänna bruket utom riksdagarne, personer af ett visst yrke eiler lefnadssätt. Nu är det en bekant sak, att de högre eller tärande klassernas medlemmar — de s. k. ståndspersonerna, par preferance — allt mindre och mindre förmå upprätthålla sin ställning i samhället, dels emedan deras förmögenhetsvilkor minskas allt som personalen ökas (enär alla ståndspersoners barn hafva den inrotade fördomen, att äfven de nödvändigt måste blifva ståndspersoner, hvartill dessutom komma alla individer, som ur lägre klasser ,arbeta sig upp, såsom det heter. för att äfven träda bland det bättre folket), dels hafva en böjelse att lefva öfver sina tillgångar och dymedelst förstöra sina affärer. Genom tväng händer då vid sina tillfällen, att herremäns barn begifva sig utföre, ingå i arbetande klassen, försvinnå ur ståndspersonernas kedja och blifva medlemmar af det lägre folket. Men detta betraktas alltid såsom en stor olycka. Det sker först, när familjen genom bankrutt eller oafvändelig nöd blifvit till sin affärs-ställning alldeles upplöst och förstörd. Endast ruinerade föräldrars barn tillgripa denna utväg, på hvilken kringboende familjer se med fasa; och hvarefter de vanligen afbryta umgänget med desse olyeklige,, som fallit så djupt. Vär författare bär har gjort till sin uppgift, att visa hela det förvända i föreställningssättet, att an-e fysiskt arbete (kroppsarbete) som en olycka för menniskan, eller sysselsättningen dermed som ett slags förnedringstillstånd. Han påstår och ådagalägger med skäl, som svårligen låta sig gendrifvas, att såväl i allmänhet något, mer eller mindre, :kroppsarbete utgör sjelfva vilkoret för helsan hos hvar och en; men derjemte särskildt, att hvarje sådan individ, äfven bland de si k. högre klasserna, hvilken icke genom naturanlagens utmärkande riktning för tankesysselsättningar och idealitet företrädesvis blifvit utrustad och af skaparen ämnad för själs-arbete inom samhället, bör sjelfmant gifva sig till alt blifva kropps-arbetare, d. v..s. egna sig åt ett yrke, det der bedrifves med fysisk kraft, samt göra detta alldeles icke med föreställningen, att han härigenom förnedrar sig eller kastar sig i olyckans och eländets armar, utan tvertom med den upplyftande och ädla tanken, att ban uppfyller sin rätta bestämmelse, hvarmed alltid följer en sann lycka. Förf. vill följaktligen, att likasom det redan