fotnötter beninsanetaaEsITILdktVVkakabJTnstjå OR UTLÅTANDE AF KOMMITTERADE FÖR UNDERSOKNING OCH REFORM AF TECHNOLOGISKA INSTITUTET. (Forts. fr. gårdagsbl.) Om den närmaste tiden efter den förra kommitteens arbeten och ingifvandet af vederbörandes, här ofvan; till en del omnämnde, förklaringar och yttranden har icke vårit möjligt att inhemta någon tydlig eller sammanhängande kännedom , emedan protokoller och handlingar just vid den tiden äro mycket ofullständiga. Sålunda finnes för 4853 intet protokoll sednare än af d. 24 April; och äfven detta, likasom ett par föregående, är icke ordentligen uppsatt, utan består af strödda anteckningar. Att protokoller för den 48 och 22 funnits, eller åtminstone bordt finnas, synes imedlertid deraf, att utdrag ur dem äro bifogade den förra kommitttens handlingar. För år 4834 finnes intet protokoll mellan d. 49 Februari och d. 42 Juni; och de öfriga äro ofullständiga. För år 18353 befintliga anteckningslappar föranleda, att fiera protokolier måtte hafva funnits, hvilka aldrig blifvit uppsatte; och nigra äro påbegynta, men icke fullbordade. Samma förhållande är med en del af 4856 års protokoller. Till protokollet för d. 27 December sistnämnde år gjorde direktören en framställning, som synnerligen förtjenar att fästa uppmärksambet. Han erkänner, att Institutet icke varit i stånd att uppfylla allmänhetens förhoppningar, att elevernas antal snarare minskats än ökats, att Institutet, i fall reorganisationen fördröjdes, skulle förfela sitt ändamål och i allmänt förtroende gå tillbaka, att det innan kort skulle råka i en sådan misskredit, att det icke mera af kloka föräldrar anlitades, m. m. Anledningen till detta bedröfliga förhållande uppgifver han vara, att undervisningens tillstånd egentligen berodde af öfverlärarnes åsigt och förmåga ; hvaremot det hyllade systemets brister och möjliga elaka följder borde icke läggas direktören till last, såsom hans ord falla. Från den kemiskt techniska afdelningen hade, säger han, ingen enda gesäll utgått, utom dem, som direktören bildat, då han förrättade professorens tjenst under dennes permissionstid; och flera hade gått ifrån Institutet in i enskild lära, då direktören icke under varande förhållanden kunnat försäkra dem att vinna sitt ändamål. Andre hade öfvergifvit näringarna, andre rest utrikes, alla mot sin vilja och med missnöje; af hvilket allt direktören finner det naturligt, att Institutet förlorar i anseende samt allt mindre tillitas och slutligen öfvergifves af de bästa subjekter. Direktören ansattes af sökande om råd och biträde, för att vinna undervisning i åtskilliga näringsgrenar, som, efter hans öfvertygelse, borde vid Institutet företrädesvis läras, eller i främsta rummet firgning och garfning. Men alldeles ur stånd att gifva dem något hopp, tillkännagaf direktören sådant hos direktionen, för att erhålla föreskrift, och hemställde, om icke förhållandet borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, på det att Kongl. Maj:t måtte desto bättre kunna bedöma, huruvida frågan om undervisnings-planens fastställande må längre ligga oafgjord eller icke. Någon underdånig anmälan ansåg direktionen sig icke kunna göra, innan en sådan kunde stödjas på verkliga facta och, för sådant ändamål, professoren i kemiska technologien, efter erhållet uppdrag, visat oförmåga att lemna undervisning i slöjders utöfning, och deribland uti de vigtigaste, såsom färgning och garfning; hvarföre direktionen fann, att undervisning borde sättas i verket, och beslöt, att direktören skulle, enligt stadgarna, biträda vid undervisningen och föranstalta, det professoren meddelade en kurs i färgningskonsten, under ledning och med biträde af direktören. Denne förklarade sig på det högsta missnöjd med beslutet, emedan ingen enda elef genom professorens ledning utgått utlärd i färgning och garfning, och de, åt hvilka professorn försökt ge undervisning 1 färgning, varit missnöjde dermed. Att biträda vid undervisningen blefve för direktören lika tidsödande och vida mindre tillfredsställande, än om han ensam besörjde den, emedan den skulle gå genom en hand, som visat sig derför ingen fallenhet äga. Om vigten af den orubbade gången af verkstäderna, åt hvilka direktören, i fysiskt techniske professorens ställe, egnade sin tid-och tillsyn, hvarföre ban förklarade sig ur stånd att åtaga sig det ifrågavarande uppdraget, ville direk