Aftonbladet – 4 juli 1845, sida 1

allt är, att de flesta stå obebodda hela året om. Detta är bland andra tillfället med Fredensborg, och sielfva Fredriksborg har endast för en eller annan natt den äran att hysa monarkens Person, när han är ute på något jagtparti. Denna sistnämnda kungsgård är likväl en borg, som ett majestät borde kunna finna sig i. Det är icke blott det i sitt slag ståtligaste slott i norden, men säkerligen ett af de intressantastei monumenter i hela Europa af det sextonde och sjuttonde seklets byggnadskonst. Christian den Fjerde, i visst afseende Danmarks Gustaf III eller Ludvig den Fjortonde, var född på gamla Fredriksborgs slott, som hans fader uppbyggt. Sedan han sjelf blifvit konung, fann han den ursprungliga slottsbyggningen alltför simpel för en monark, och som han med en särdeles förkärlek omtattade denna sin födelseort, beslöt han att der uppföra en ny borg, värdig honom och i stånd att täfla med de praktfullaste konungasäten i Europa. Det nya Fredriksborg påbörjades i första åren af 4690-talet och stod fulländadt en femton år sednare. Hela stilen i denna stora byggnad visar en märklig öfverensstämmelse med den uti det tretio år tidigare uppförda Kronborg, och det samtidigt med redriksborg anlagda Rosenborgs slott i Köpenhamn är en mindre syster till detsamma. För min enskilda del föredrar jag visserligen alltid Kronborgs gråa sandstensmurar framför de begge sednare slottens röda tegelstensmassor, — hvilken färg jag aldrig kan rigtigt tåla, förmodligen af samma orsak, som en gammal kämpe, målad med rödt bår i stället för grått, alllid skulle förefalla mig löjlig och osmaklig, — Kronborg har dessutom något större dimensioner, men detta oaf