Aftonbladet – 3 juli 1845, sida 2

från det Helsingör, man skulle vilja tänka sig efter Shakespeares Hamlet, en romantisk spökstad med dunkla, djupa skuggor för att dölja kungliga brott, med ihåliga röster från underjorlen för att mana till oerhörda tragiska gerninsar, men det är en stad med särdeles goda sigarrer och ogement billiga kattuner! Det enda Shakespeariska, jag här upptäckte, var ett gammalt pilträd på ett ställe nere vid stranden; jag vill antaga att det är samma träd, på hvars spröda grenar den sköna Ophelia i sitt rörande vansinne satt och gungade och småsjöng, och hvarifrån hon slutligen kastade sig i den gröna böljan, för att som en sjuk och lefnadstrött svana sjunka i djupet; ett par ystra pojkar slogo vid foten af det melodramatiskt märkvärdiga trädet krona och vase med ett par Christian den Åttondes kopparslantar, precist som om de aldrig hör! Ophelias eller Shakespeares namn. Hvad som gör Helsingör intressant förutom dess herrliga belägenhet, — ett bebag, som denna stad ör öfrigt systerligt delar med Helsingborg, — är let stolta och imponerande Kronborg. Man säger let skall vara en stark fästning och hela verlden känner af traditionen den fruktansvärda kanonen Skägge, hvarmed en artillerist sköt ifrån vallen på Kronborg en ko, som höll på att mjölka uppe på en backe vid Helsingborg. Med detta sista må det nu vara huru som helst, så hyser jag imedliertid all respekt för Kronborgs fortifikationer, och det vissa är, att om Helsingborg på andra sidan vattnet egde någonting motsvarande så kunde Sverge och Danmark sam fäldt låsa til Öresunds port för hvad magt som heldst i verlden och ganska trankilt hålla hela Östersjön spärrad på behaglig tid. Imedlertid, när jag tala om Kronborg såsom ett bihang till Helsingör: måleriska läge, menar jag naturligtvis bufvudsak: ligast sjelfva det gamla år 4377 anlagda slottet hvilket med sina väldiga gråa murar och sin: praktfulla göthiska torn uppspirar så godt som ui