Aftonbladet – 3 juli 1845, sida 2

hvad det egentligen var. Slutligen åtog sig en ästningsfånge, mot löfte om att bli fri från sitt straff, den kinkiga affären. När han kom ned i le underjordiska gångarne under slottet, fick han se toll förfärliga kämpar och en ännu förfärligare höfvidsman, hvilka suto omkring ett stort stenbord, alla med hakan hvilande mot korslagda armar. Höfvidsmannen reste upp hufvudet, dervid ett väldigt stycke gick löst ur bordet, emedan mannens gråa skägg under seklernas lopp hade vuxit fast vid stenskifvan. Ian presenterade sig sjelf såsom Holger Dansk och tillade att han nog itan främmande påstötning skulle vakna och uppstå till fäderneslandets hjelp när nöden blefve som störst och en kraftig arm behöfdes. Det är nu letta löfte danskarne ha förlitat sig på i långliga lider, men det synes nästan som de rättnu måste besluta att bjelpa sig sjelfva, utan attlängre vänta oå riddar Holger, hvilken sedan dess kanske har vuxit fast vid bordet medhela hakan. Oaktadt Helsingör visserligen är och till följe uf lokala förhållanden miste vara en skäligen kosnopolitisk stad, får man ingalunda antaga att lenna anda och de kommersiella intressena här 1testänga allt deltagande för fäderneslandets egna volitiska angelägenheter och frågor. Helsingör ar tvertemot vid flera tilifällen visat sig som ett vögst patriotiskt sambölle, hvilket icke tvekat att ;ppet ställa sig i första ledet af den liberala och ramåtryckande falangen. Ett uttryck af detta sinnelag finner man äfven i den årliga Egebäksvangsfesten till firande af Ständerinstitutionens årslag. De första åren efter denna folkrepresentaions inrättande höllos sådana fester i Köpenhamn och på flera andra stälien, men sedan det beklagigen visat sig att de stora resultater, man lofvale sig af ständerinstitutionen, inskränkt sig till del negativa demonstrationer, ihåliga adresser och fromma önskningar, har folket något hvarstädes begynnt att kallna äfven för festerna d. 23 Maj, och det är nu endast Helsingörs innevånare,