humlegården utefter stranden, Peter Konink följde efter, såsom fattad af en hemsk dröm, och tåget stadnade ändtligen i lägret. Här lät Peter Konink sammankalla hären, och hvarje Flandrare höll i handen ett brinnande bloss. Båren hade blifvit nedsatt midt i lägret, och ljudlöst sörjande betraktade alla den ädle döde ynglingen. Peter Konink fattade den kalla handen och utropade, högt snyftande: Sen, Flandrare, sen, det har ståthållaren gjort! det har fadren gjort mot sonen! Vid dessa ord nedföll han till den dödes bröst och gret så bittert, att genom hela hären gick en dof klagan, och allas ögon fylldes med tårar. Sedan reste han sig, och sade, visande mot staden: Der bor hans mördare; i morgon måste staden falla! i morgon redan ! I morgon, i morgon! ljöd det genom hela hären. Liket lät Peter Konink sedan föra till sitt tält. Natten var mörk och kylig. Vakteldarne kastade sitt röda sken på likbåren och belyste den aflidnes bleka anlete och den söriande fadrens nedböjda hufvud. (Slutet följer.) ee — ÖVEDERLÄGGLIG SLUTSATS. Huru många svansar har en katt? Ingen katt har två svansar; en katt har en svans mer än ingen. — Då nu ingen katt har två svansar och en katt en mer än ingen så har således en katt inalles tre svansar. — HELVETETS GEOGRAFI. I en tysk katekes, som blifvit officiellt förordad af biskop Laurent i Luxemburg, förekomma, bland annat, följande frågor och var: Hvar är helvetet ? — Helvetet är midt i jorlen. — Ar helvetet stort? — Nej, det är icke ynnerligen stort, ty de fördömda ligga packade på varandra som tegel i en brännugn. — Uti en småstad hade vinden på rådhuset olifvit upplåten åt några familjer i staden, att der ipphänga tvätt till torkning. Som likväl ingen ville vetala något för tågen, hvilka slutligen blefvo utnötta, itropade borgmästaren i vredesmod: Nå, så skall a mig d—n ingen annan få hänga der, än rådmänerna. p