beslutats — och äfven detta vet man redan! att förvisa en mängd författare från Berlin, massa, och det har till och med varit fråga a! ej skona Berlins egna infödingar vid denna u! gallring. Man gjorde i förra veckan börja med två, som icke ens voro födda inor Preussen — von TIizstein och Hecker — fö att visa konseqvens får man icke stadna der vid; och sedan man frångått att rälta sig efte gällande lag, för att följa så kallad kabinettsoc och polis-lagfarenhet, så förfar man rigtigt ut att icke göra någonling till hälften, hvilket vor lika illa bevändt. Mellan Preussen och Osterriki råder härvid en ganska märkvärdig olikhet; ke sarstatens jernhårda absolutism uppträder aldri rått och våldsamt, utan begagnar alltid de lena ste åtbäfvor på vägen till sitt mål, medan god tycket hos oss är paradt med militäriskt trot och bjudes oss liksom på bajonettspetsen. I Wie skulle Hrr von Iizstein och Hecker hafva oupp hörligt blifvit följda i spåren af polisens spioner men om de anmält sig till uppvaktning hos Furs Metternich, så skulle ban mo!tagit dem med et nådigt leende och Furst Colloredo skulle kanskt bjudit dem återkomma till dinen; det är till oct med möjligt att de blifvit presenterade för der kejserliga famillen, ungeför som man förevisa vildar, och i Schönbrunn skulle tilläfventyrs en kopp tå blifvit presenterad för dem från någon af de sköna erkehertiginnornas tebord; kort sagdt, man skulle bafva gjort allt, för att åersända republikanerna till Baden med den öfvertygelsen, att det med absolutismen i Wien icke är så illa som man föreställer sig, och att den åtminstone är intagande i sitt yttre väsen. Men i Berlin deremot! Ve det Geheimeråd, som der vågat beskära dem en vänl:g blick! Hvarje Hofjunkare skulle ansett för sin pligt att öppet visa dem sitt förakt, och en simpel polisbetjent var lagom nog, för alt fösa två af Tysklands mest högaktade representanter och talare, likt ett par lösdrifvare, från värdshuset till iernvägen. Det berättas att Furst Metternich sait opasslig i en hvilstol, när han erhöll underrättelsea om denna förvisning. IHastist stod han upp, gned händerna mot hvarandra med välbehag, och lät, med sitt vanliga fina småleende, undfalla sig några ord om nödvändigheten af en åtgärd, hvilken utan tvifvel måste varit särdeles tfärdigad af omständigheterna. Furst Metternier är en skarpsynt statsman; men han behöfde ej hälften af sin djupa statsmannabliek, för att genast upptäcka huru mycket detta missgrepp måste nedsätta Preussen inför hela Tysklands ögon. Det oaktadt denna militäriska cynism hellre sedd af oss här i Berlin, än de österrikiska artigheterna skulle hafva varit; den förra visar åtminstone ärligt sitt hat, och mot detsamma uppträder den fördömande allmänna meningen lika obeslöiad, utan fruktan för några hemliga fängelser eiler för hårda straff i all höflighet och allsköns tystnad. Ganska sannolikt är imedlertid att grefve von Arnim, efter denna råa handling, icke länge kan hålla sig uppe på sin plats såsom minister för inrikes ärenderna och polisen. Djup förbittring och allmän missbelåtenhet herrska hos folket, öfver både honom och hans embetsmannabestyr. Man skall nödgas uppoffra honom åt denna opposition, likasom man uppoffrade Hr von Rochow, och offret sades i går redan vara skedt, hans alskedsansökning bifallen, och hans endtledizande ur statstjensien utsatt till konungens återkomst. (Slutet följer.) SES TES FT