I klinga utan gensvar. Begynnelsen skulle naturIligtvis ha gjorts med att föra Preussen sjelft till I medborgerlig frihet; men i stället äflas man med Jtilldanandet af den så kallade kristliga staten, hvilken innefattar en modern medeltid och har lådragit sig det bittrase klander hos det frisinnade partiet. Jag har tillåtit mig att något omIständligare skildra detta förhållande, för att äfven Jåt Sverige lemna nyckeln till den gåtan, att preussiska styrelsens syften kunnat röna en så häftig opposition af allmänna tänkesättet, icke blott inom sjelfva det preussiska området, utan i hela Tyskland, och hvarföre, då det icke tycks ligga i konungens och hans ministrars öfvertygelse att såsom den rätta erkänna den väg, hvilken af fol-! kets röst utpekas på landtdagarne och genom j pressen, så vidt denne kan yttra sig, man finner sig böjd för åtgärder, som mer och mer måste öka! tvedrägten. Man utgår hufvudsakligen från den! förvillande tankan att folket alldeles icke hyser något begär efter grundlaglig frihet: att detta blott finnes hos en hop oroliga hufvuden, med tidningsskrifvarne i spetsen, och att man blott behöfver använda tillräcklig stränghet emot dessa orostiftare, för att få vara i fred på lång tid. Obekantskap med rätta och sanna förhållandet, missledande förespeglingar af smickrare och ögontjenare, och den slöa trälaktighet, som alltför ofta träder fram att låta se sig, så väl ur hopen som ur embetsmannaskaran, bidraga att stärka sjelfförvillelsen; fastän man väl skulle kunna tycka att företeel-; serna vid de sednaste landtdagarne, samt så många andra i samma syftning, ändtligen borde; hafva öfvertygat om att det är nationens kärna, och ej en handfull skriftställare eller revolutionrer, som yrka på nationens långt för detta utlåfvade lösgifning ur omyndighetstillståndet. Men blind för dessa och för alla andra så omisskänliga tecken, och intagen af den en gång fattade; fördomen, måste regeringen harmas öfver att pres-; sen här i Berlin och inför regeringens ögon icke! blott lånar sig till tolk åt oppositionen, utan finner så mycket understöd vid denna verksamhet. Många författare vistas äfven här, som gjort nästan till sitt yrke att förse tidningar på andra håll med tidningsartiklar; och ju strängare censuren förfar här i hufvudstaden — ju mindre BerI lins inhemska tidningsblad förmå säga och våga. säga — ju ifrigare söka provinsbladen och tidningarne i andra tyska stater att skaffa sig korre-. spondenter i Berlin, hvilka upplysa dem om. Preussens inre ställningar och förhållanden. Be-l gärligheten efter dessa underrättelser i det öfriga; Tyskland är nu mera: sådan, att der icke gifves ett enda tidningsblad af någon betydenhet, som icke har åtminstone någon korrespondent i Berlin; men de fleste hafva tre, fyra och ännu flera, hvilka honoreras med tämligen ansenliga arfvoden; och sålunda kan man lätt föreställa sig huru dessa, nyhetskrämare äflas att från Berlin berätta allt hvad här sker och icke sker: huru de samla upp allt sqvaller, utstoffera dagens rykten och sjelfva påbitta nya, samt härigenom på allt sätt oroa vederbörande maktinnehafvare. Man skulle med ens göra en ända på hela trafiken, om man kunde besluta sig till att följa en mera frisinnad rigtning i offentliga angelägenheter, om man gjorde tryckfriheten till en sanning och lyssnade till hvad !olket verkligen behöfver och önskar. Men det är just detta, som man icke vill, och derföre söker man hjelpa saken med förökad stränghet och med polisåtgärder. At embetsmännen harl man, såsom deras första pligt, inskärpt hemlighållandet af allt hvad som sker inom deras tjenstemannakrets; ej det minsta deraf bör binna tilll: allmänhetens kunskap; endast lagstadganden och påbud skola framträda ur det fördolda, som om de fallit ned från skyn, så att den bungriga jurl nalistligan, ej må ana någonting derom på förband. Man fruktar att publikens samtal öfver åtgärder, som äro i verket, skulle kunna åstadkomma oroliga uppträden; ty man har mer än en gång rönt dylika följder af formligen offentliggjor-! da åtgärder, t. ex. lagen om ägtenskapsskilnad,:! hvilken måste lemnas att förfalla af sådan anled-: ning. Men sjelfva denna fruktan är vältalig. I! stället för att finna nödigt och nyttigt att vigtiga förslag bringas till nationens kännedom, innan de, såsom utfärdade lagbud, icke mera kunna ändras: l i stället för att söka förnimma allmänna meningen på förhand, anser man som ett brott, om l någon förråder hvad som tillämnas i den vägen; Å det är omöjligt att till denna hemliga rädsla uppl täcka någon annan förklaringsgrund, än det hem( liga medvetandet att lagstiftningen och regerin! gens afsigter stå i strid med folkets öfvertygelse; och;ty värr är detta ock förhållandet, som ni ser. Ingenting genom folket, men allt för fol-J:! ketv, så låter den välmenande absolutismens valspråk; men huru skall väl denna kunna verka för folkets väl, när hon omhöljer sig med en hemlighetsslöja, som för henne sjelf skymmer bort hvar folkets väl är beläget? — Det svåraste för en sådan regering är, att hon med alla sina sträfvanden går miste om målet. Väl är hemlighet il embetsmannavärf påbjuden vid det strängaste ansvar och tjenstens förlust; men ändå vidtages ingenting inom embetsverken, som man ej får höral omtalas allmänligen, få dagar efter sedan det skett. En stor del af embetsmannaklassen, tilll och med i de högsta regionerna, kan self räknas bland de missbelåtna, och önskar framskri:dande i en friare rigtning; och sjelfva ofantligheten af den embetsmannahär, som här ligger sammandragen, underlättar det förbjudna meddelandet af hvad som sker eller förehafves. För mången derAR an !. TER 0 md: OL 8 Anga oh a Op AVR