Aftonbladet – 28 juni 1845, sida 2

fransmännen innehade. — Detta uppehåll var nödigt för att invänta förstärkninvgar och att bereda allt hvad som fordrades för belägringar. Sedan detta och mycket annat var ordnadt och beslutadt, begaf grefve Juliers sig upp till slottet, omgilven af de glada borgarne, hvilka nu sågo den gamla, goda tiden återkommen. Oafbrutet inträffade nu Flandrare från närliggande orter, för att deltaga i fäderneslandets befrielse, och ifrån landet anskaffades proviant till de arkommandes förplögning. Jublande glädje och muntra sånger ljödo på gatorne, och äfven på slottet hade den nye regenten anställt en fest, dervid Peter Konink, Guelf, åldermännen och de åter insatte embetsmännen voro närvarande. Tidigt gingo Peter Konink och Guelf derifrån, och komne till stenpelaren nederst vid trappan, der de första gången omfamnade hvarandra, stadnade den förre och frågade: ,Kära Grelf! minnes ni vårt första möte här? Och Guelf kastade sig Ull hans bröst och länge höllo de hvarandra omslutne. Sedan gingo de, lyck lige, samma väg de förut så vemodige vandrat och fröjdade sig öfver den gläde, som rådde i de allmänt upplysta husen af staden. Så är då nup, yttrade Peter Konink glad, — utom er, min dyre Guelf, ingen fransman mer i Brögge. O! måtte snart ingen mer finnas i hela Flandern! — OQO! måtte, innan vi tåga emot de fasta platserna, jag lycklige, ledsagad a er välsignelse. få föra min outsägligt älskade Gabriela till altaret! ;Käraste Guelf! svarade Peter Konink hjertligt, jag bryter aldrig mitt ord. Den förra nat: ten, då Jag offentligt gaf det, var heligare och vigtigare än denna, som jag, utan er, aldrig upplefvat. Ni har äfven frälsat min Gabrielas lif. och åt hvem kan jag väl mera förtroendefullt gifva det käraste jag äger? Jag har redan förberedi allt och i morgon skall i alltysthet kyrkans band förena er. Ädle, dyre far! utropade Guelf, intagen a! högsta fröjd och hänryckning — lika evig, som min tacksamhet, blir min vördnad och kärlek till erl