Aftonbladet – 27 juni 1845, sida 1

VÄFVAREN I BRUGGE ). HISTORISK BERÄTTELSE AF L. REIN. XII. Gabriela satt i sitt rum, lyssnade och mätte tiden efter hjertats slag, då hon hastigt hörde ett aflägset sorl, menniskoröster och vapengny. Förskräckt for hon opp och höll andan, ty bullret syntes henne såsom hennes ödes vårdtecken, deraf hon ville förnimma hvarje ton, hvarje ljud; men hvarken öra eller hjerta kunde uppfatta eller tyda hvad hon hörde, ty än ljöd det, såsom en grafsång, än såsom bröllopsklockor; men hjertals slag af fruktan och hopp, ångest och fröjd, dem kände hon. Snart skulle glädjen få öfverhand. Gabriela såg fransyska vakter fly, förföljda af borgare; hon hörde huru de flyktande bortkastade vapnen, hörde rop och strid och utur striden den älskades röst. Hon ville nu skynda, att väcka modren, men vände åter om och lyssnade; hon ville bedja och tacka himlen, men stördes af den enda stämman, hvilken, såsom en engel kom med himmelsk helsning oeh nalkades henn2 med fröjderopet: Din far är fri, vi fly och med oss fadren och modren. Allt tydligare hördes jublet, allt närmare kommo segrarne. Nu såg hon dem, igenkände sin Guelf, och denne vek af från borgaretruppen, skyndade till huset, helsade med det dragna svärdet och ropade, då han stadnade under fönstret, med segerfröjd: Din far är fri, Brägge blir fritt, Gabriela! Du blir min maka; din far har lofvat ) Se A. B. J4 138, 139, 140, 141, 142, 143 och 144. N