Aftonbladet – 27 juni 1845, sida 1

let, han helsar dig, äfven din moder; han är derute och stormar slottet, och äfven jag måste bort: vi fly icke; farväl, farväl! Bröägge blir fritt, du blir min! Men, innan vi tåga till slottet ännu ett arbete, farväll, Gabriela såg efter honom med saliga blickar och en lång stund hade hon suttit hänförd i sänslan af den outsägliga fröjd himlen förunnat henne, då hon hastigt spralt till, rädd och bä!vande, ty ett fruktansvärdt brakande hördes och lånade djupt och doft, så att fönstren skakades och de förbiilande beväpnade männen stadnade förskräckta. Det blef åter stilla, men denna sillhet varade kort, ty snart ropade man jublande: ;Sechavotten är kuilkastad! Den unge grefven, med borgarne, har störtat den! Hell! hell oss, den finns icke mer! Härefter skyndade Guelf, sedan hela staden var rensad från fransmännen, till slottet. En vida större skara, än han fört med sig in i staden följde honom nu stridslysten och jublande. Män: ner och ynglingar, som icke ifrån början deltagi! i striden, kommo nu för att tillkämpa sig segren Allt var i vild rörelse och endast en tanka, en anda hade gripit alla. Hela Brögge liknade en volkan, uti hvars inre det länge ar rbetat och sjudit, och hvilken nu brusten dånande utkastade eld och lågor. Då Guelf kom i närheten af slottet, lät han borgarne tåga allena, aflägsnade sig åt sidan och tog en ståndpunkt, hvarifrån han kunde öfverse lt. Alla byggnaderne omkring slottet voro intagne och soldaterne flyktade derifrån, förföljda vä borgarne. Här och der låg en död fransman men i det hela voro ej mer än tvåhundrade stu