Aftonbladet – 25 juni 1845, sida 1

OO pmm mmmwWnpnw OÖO—— — — m-—-VV VV VV en öfver schavotten, så att den klingande nedföll på torget. De omkringstående borgarne upphäfde ett glädjerop och tillvinkade talaren bifall; men några fransyska vakter, som just då gingo förbi och sett och hört allt, befallte tystnad, ryckte åldermannen häftigt ner från ställningen, misshandlade honom med skuffningar och slag och ville bortföra honom — men för sent. Ett svärdshugg hade träffat den gamles hufvud, det hvita håret var rödt — och han låg död i silt blod. Fransmännen tågade bort, qvinnor och barn flydde förskräckta och borgarne och timmermännen trädde förgrymmade fram till liket. De fleste yttrade vrede och bämnd — och timmermännen, som gjorde sig färdige att bära den döde till silt herrberge, voro högljuddast och skildrade för de öfrige nödvändigheten af kraftiga åtgärder. Nu Uuilkommo Peter Koninks lärlingar, instämde ifrigt med timmermännen och sade, att de i dag värfvat flera, hvilka i hvart ögonblick voro färdiga. Timmermännen beslöto nu, att följande natten vaka öfver liket i berrberget, och inbjödo väfvarne att der sluta sig til dem, för att förenade fatta något beslut. Desse sednare beviljade det, en ny anda upplifvade de öfriga och från alla bandtverken lofvade två eller tre att infinna sig, så snart det blilvit fullkomligt mörkt. Och anledning var åter, alt, om än icke i dag eller i morgon, åtminstone efier en veckas förlopp en hämndens dag skulle mot fransmännen inbryta. Det började nu skymma, torget blef tomt och immermännen buro bort sin mästare. Trumnor hördes från öfra delen af staden, fransyska