VAFVAREN I BRUGGE ). HISTORISK BERÄTTELSE AF L. REIN. IX. Under ett blommande fläderträd satt Gabriel; och sof. Trädet stod på en liten höjd några ste; från en grånad mur, hvarpå fanns här och de små runda fönster, tillstängde med jerngaller Det var! den ensligaste baksidan al fångtornet der de häktade borgarne seden i sår befunno sig Hit hade Gabriela begifvit sig di hon ilade frår slottet; här var hon under fadrens fönster, hä kunde hon gråta, och en svag tröst var det, at vela sig vara honom så nära. Länge hade hon sutit längtande efter en skym al fadren, då, insöfd af fläderblommornas sömngif vande doft, hon djupt insomnade, och väckte först af en stilla flägt, som susade genom träde och liksom hviskade: stig opp om du vill verka ty aftonen är nära! Och bakom jerngallren visade sig nu Pete Konink. Solen kastade sin blekröda afskedsglan på hans ansigte, och såsom ville han tacksam och med hela sin själ insupa dess sista strålar lade han hufvudet mot jerngallren och andade: friare; men hade knappt hemtat några drag a den rena luften, förr än ban förskräckt återhöl andan, vid åsynen af det på marken under sig sofvande barnet. Ilan ropade sakta Gabriela men hon fortfor att slumra. Då uträckte har armen genom gallret, fattade uti en nära dervit varande gren af fläderträdet och skakade den si häftigt, att hela trädet rördes. ) Se A. B. 2 458, 159, 440, 441 och 142.