Aftonbladet – 25 juni 1845, sida 1

— LE — SSKLENEESTTTE Fadren snyftade nu öfverljudt, sträckte sin arr genom fönstret, afbröt en fläderblomma och ka stade den ner till dottren. Armen drogs seda matt och långsamt tillbaka, och derefter hörds ett doft buller. Nu upphörde snyftandet, endas genom gallren syntes en krithvit hand, den olyck lige fadren var fallen i vanmakt. Dottren trodde att tystnaden härrörde dera alt fadren blifvit störd af fångvaktaren, och dei inträdda tystnaden och hans försvinnande frå fönstret gällde henne för tecken, att hon bord aflägsna sig. Sedan hon upptagit fläderblomman vecklat den i näsduken, skyndade hon utför höj den till det faderliga hemmet. Hon undvek ga tlorna, tog vägen öfver en äng bakom stadsmure! och kom genom trädgården till huset, der det bekymrade modren mottog henne. På torget var nu schavotten upprest, hvarifrår höjde sig tjugoåtta hvita galgar. Den gamle, grå nade åldermannen för timmermiännen lät, efte ändadt arbete, gesällerne sluta sig i en krets, trädde sjelf midt deruti, blottade sitt hufvud och sade högt och allvarligt: Gesäller, den rysvärda byggnaden är nu full. bordad för våra bröder, för Brögges oskyldiga bor. gare. Måtlte Gud i sin barmhertighet emottags dem här. Detta nödtvungna arbete har varit de! smärtsammaste under min långa lefnad, och pi det ingen må härför fatta fiendskap till mig el ler mitt skrå, så förbannar jag denna bila, liksom ag förbannar den som anbefallt dess bruk till letta ändamål., Och härvid svängde han bilan och kastade den