Aftonbladet – 21 juni 1845, sida 3

Article Image
ni också hans bästan, säger Hr S. — Finnen Snel Iman, som för några år sedan illustrerade Stocl ti holm med sin närvaro, omtalas för sina Fyl n I Giftermålp, ett galleri af taflor i Terburgskt m: riner. De Geer nämnes för Hjertklappningen q -) Dalvik och S. H. T; Albano för Dante ti ;Ludvig XV, Martyren, o. s v. Crusenstolq aloch Lindeberg knappt mera än vidröras. Rune a) berg, deremot, får en längre karakteristik, rörand fi Elgskyttarner, )Mann2e, )Nadehschda och Kun rj Fjalorn, hvilka samtlige berömmas, mera för in -I nehåliet, än framställningssättet, och skulle, enlig hj fir S., hafsa tagit sig bättre ut på prosa ä -I vers. Uten tvifvel skall förf. härutinnan jälvas a t! många läsare; hans skäl må dock tagas I betrak tande för hvad de äro värde. — I ordninge kommer nu Böttiger, hvilken förf., i vårt tyck icke gjort den rättvisa han kunnat och bort I Hagberg, Ruda och Ingelman nämnas i förbigå ende. Assar Lindeblad har vunnit ett eget slag renomnst såsom Tegners mest genomdrifne och oförskräckte imitator,; ja, han efterapade verk ligen Tegnår en tid bortåt så makalöst och per fekt, att Esaias nästan blef smålt rädd för bo Inom, Af W. von Brauns glada och spirituell: sångarskap införas som prof Duellen,, der Co I rinna lyser som den skönaste bland damernas tal Jsamt den vackra sången om Qvinnoögaty. Om Brauns sednaste arbete Caroline, heter det, pat! denna till mångens stora och billiga förvåning rent af öfvergått till sentimentalitet, ett sjukligt pjunk, ett missnöje med sig sjelf och hela verlden, som tyvärr, om det ej i god tid kureras, måste komma att utöfva ett ytterst menligt inflytande på mannens hela skaldiska verksambet för framliden Efter en hastig blick på Ridderstad, och en ännu snabbare på Sätherberg, Blanche, Sirandberg (Talis Qv lis), Balmström Nybom och Bergman, träder förf. med en gans naiv vändning, som läsaren väl må förlåta, till betraktelsen af Hr Orvar Odd, eller O. P. Sturtzenhbecher sielfj hvars äldre och nyare arbeten, med undantag af För läsningarne öfver den svenska Skönltteraturen, ban korteligen omtalar och bedömer. Sjette och sista Före en särdeles pikant h g. öfversigt al Sveriges publicistiska li gående från O. v. PD med ,Arguso och Kellgren med Stockbolms Posten, rycker förf. snart fram till cjlt egentliga ämne, Publicismen efter ita ningen utmärker sig för Den meddelar en itteratur. Ut4 år 4820. Ian skildrar bär icke blott Tidnings pressen i och för sig sjelf, utan äfven dess förnämsta personligheter. Således får läsaren göra bekantskap med fir Johansson på samma gång som med den nyare Argusn; med öfverstelöjtnant Gustaf Fjerta, åtföljd af Medborgaren; med Hr IL. J. Hjerta, och hans skaplynne, likasom med 4ftonbladet, med Hr Crusenstolpe, på samma gång som med Fäderneslandet; med Hr Palman och Dagligt Allehanda; med Hr Askelöf, konvoyerande Svenska Minervan; med Hr Theorell, vutsifvan erbladebn; med ett blandadt sällskap, besörjande Frejav, sedermera pomkristnad till )Den Konstitutionelle; med Hr Angeldorff, såsom hufvudperson i Svenska Biet, sedan fortsatt såsom Morgonen under en onämnd celebritet; slutligen med Sveriges Statstidning och Stockholms Dagblad, för hvilka inga personer visa sig framstå. Landsortspressenn, heter det sist, har i Sverige Då de sednare åren stigit till en vigt och värdigret, hvarom man tillförene knappast kunnat göra g någon aning Det är också cn sanning, alt int nga dana landsortstidningar som Barometern i-Kalnar, Östgöta Correspondenten, Najaden i Carlsrona, jemte flera ännu nyare, såsom Jönköpingsnladet, några af Götheborgs och Nerikes tidninar 0. s. v., förtjena att nämnas bland Sveriges lytelserikare organer. Kastar man en blick libakon, säger fir S., så måste man erkänna, tt den liberala pressen i Sverige på det sista otalet af år ensam verkat mer än hvad samtlige iksdagarne uträttat alltsedan 4809. Hen ir nunera ett medel att drifva sakerna framåt, som cke behöfver frukta för några synnerliga hinder, ch den närmaste framtiden skall tacksamt eränna de mäns mödeor och ihbärdighet, hvilka hos ;s skapat denna makt, som är tidens lykta, elt värd för folket uti fridens dagar, och det bästa set för bondens lada. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER, ma — OO ng m

21 juni 1845, sida 3

Thumbnail