gon hjelp icke mera kunde boppas, bragte alla åter i häftigaste rörelse och utbrott; och då nu åldermannen berättade den honom öfvergångna skymfen, visade sina ännu fuktiga kläder och yttrade farhågan, att han och hvarje borgare i Brögge icke mera något ögonblick kunde vara säker för lif och egendom, — då ropade alla: Ner med Fransmännen! Låt oss befria Brögge! För oss an Peter Konink, ställ er i spetsen för oss! Och Peter Konink framträdde, kraftig och värdig, och yttrade högljudt, i det han höjde högra handen: Jag lofvar att anf föra er! Men låt oss ännu vänta några degar, till dess de andra skråen slutit sig till oss. Redan: i morgon kan allt vara förberedt. Redan i dag! redan nul skreko de fleste; alla handtverkarne äro färdise och om vi börja, tillkommer oss första äran! Kom, kom! Så snart de få höra det, skola de iustälia sig! Kom! koml Vid dessa ord reste sig de ropande, togo ticket, hvarpå det flandriska leionet var in t, från bordet, fästade det vid en stång och stormade ut. Flera andra följde dessa och ropade: Kom Peter Konink, för oss an! Och denne, som insåg, alt något uppehåll nu mera icke var möjligt, sedan mer än hälften redan var på gatan och från de n e husen hemtat svärd, yxor, klubbor oh spjut, sade till de i salen qvarblifne: Så måste det då genast företagas! Kommen bröder! TIaolct ögonblick är nu att förlora och af dotta första steg beror lycka eliter olycka! Ja, Brögge skall b-frias! Flandern återvinna fribheten! . Han störtade ut och de öfrige följde honom.