— Aftonbladets musikreferent har begärt run i tidningen för följande: HERR —w—s ORD I FÖRTROENDE. Herr —w—, som någon tid bortåt hållit si; stilla, har nu börjat fortsätta sitt famösa skrift ställeri i Dagligt Allehanda, och gjort sin debut med en artikel af alldeles egen beskaffenhet, un der titel: Några ord i förtroende till Hr —u— Vi äro Hr —Ww— förbundne för all den möd: han gjort sig för vår skull, ty hans ord uppta: sa Mera än 3 spalter af Allehandanummern; docl skola vi, med hans tillåtelse, tillse, huruvida de tillämnade förtroendet förtjenar emottagas, ele ej. Som imedlertid mången, hvilken ej nogar öljt tidningarne, möjligen torde undra, af hvac skäl Hr —w— försatt sina förtroliga ord mec en så stark dosis ilska, så vilja vi förutsända nå. sra ord till bättre uppfattning af saken. För ungefär ett år sedan företogo vi oss, til hämmande af Dagl. Allehandas ständigt återkom mande maktspråk i musikaliska ämnen, en lite räfst med Hr —x—, som undertecknat de flest bland dessa artiklar, och beträdde honom ej blot med att hafva debiterat nonsens, utan ock merc uppenbar osanning. Földen deraf blef, såson man kunde förmoda, ett svar, innehållande vräing ningar af våra ord, och för öfrigt pöbelaktiga ut fall. Omsider slutade vi för vår del tvisten mec att förklara, det vi ej mera ämnade inlåta oss någon skriftvexling med en person, som af tren ne lidningar låtit beträda sig dels med förfalsk ningar i sina citlationer af deras artiklar, del. med direkta osanningar. Delta var mera är Dagl. Allehanda kunde smälta, och från denna tic har ett halfhögt knot mot oss då och då förnummils från dess spalter, ehuru man i början akta de sig för att framkomma med någon uppenbat osanning. — Men nu synes Allehanda helt och hållet hafva glömt den bäska, ehuru helsosamm: exa vi gifvit henne. Nyligen beklagade Allehanda sig öfver att Hr Präme icke blifvit tillräckligen omnämnd i Aftonbladet, hvilken anmärkning behörigen tillrättavisades i denna tidning; men då vi i detsamma framträdde med vårt omdöme öfver Hr Pröme, uti hvilket, jemte allt erkännande af hans förtjenster, äfven hang svasare sidor vidrördes, då utbrast en riglig rabies Allehandisternas läger. Det är nemligen allmänligen kändt, att Allehandas gunstlingar äro :es sacrX, som ej få vidröras, och detta tycks isynnerhet vara fallet med Hr Präöme. Det van näktiga knot och de jemmerrop, som nu hördes, rade man den harmen att se besvarade med förktets tystnad. Detta gick icke längre an: knoet väckte endast medömkan och någon motivead vederläggning af vårt omdöme var ej så lätt illvägabringad; man måste således åter gripa till ögnens och förfalskningens vapen, och Hr —W—, om kan ljuga med mera kontenans än de öfriga t:llbröderna, måste deran och göra sitt bäta för att om möjligt bringa den förhatlige -Uu—, som gjort dem så mycken förargelse, på FNS Ne ena rensar nr ar ESSEN ANA TNTE