— RR NECEEESESEERGE DESK ESR SEE ENS NET . Nå, mine herrar, emot min sons tillkommande svärfar måste jag visa mig artig. Jag gifver alltså mitt hedersord inför er alla, att väfvaren skall gå obehindrad härifrån. — Så tala nu, mästarel Jag vet icke, herre,, sade Peter Konink med värdighet, hvarföre ni väljer mina husliga förhållanden till ämne för hån och skämt, och vill icke heller veta det i detta ögonblick, som kan bättre användas, än till frågor om anledningen dertill. Ni vill veta, hvarföre jag hatar fransmännen? Emedan jag hatar det tyranni, ni öfvar emot vår stad — vårt land — vårt Flandern. — O, mildra de hårda lagarne, utdrif icke välståndet från vår stad, återgil burgrarne den frihet, de seder och bruk, de åtnjöto innan ni kom hit; utpressa ej de, på de olycklige invånarne lagda, nedtryckande utlagorna; äfven ni är menniska, och har en domare öfver er. Besinna det, och vet att, såsom jag, tänka alla i Brägge. Han ville fortfara, men gästerna talade högt, och ståthållaren 1og och afbröt talaren. Kära väfvare, det måste allt förblifva, som det ir, och nu vet jag imedlertid, hvarföre ni ej vill sälja kläde till fransmännen; men ni är tillika en dålig husfader, ty ni vet icke, alt er dotter är nära nog brud, och det till min son. — Sedan sex dagar har han låtit sig förvillas af henne, och under denna tid dagligen varit i ert hus; er hustru har dolt honom der, understödt de två unsas dårskap, och egentligen har jag befallt er hit, för att säga, att, så vida lifvet är er kärt, ni genast måste hindra denna skandal. 1 sanning, ni, borgare i Brögge, förtfor han häftigare, ni gör er stora tankar, ni reser kammen hög, men Jag kall stäcka den!, pHerre, svarade Peter, och höjde sig i all sin