Aftonbladet – 20 juni 1845, sida 1

och sin Gabriela der. Efter några minuter så han de klara fönstren i den öppna boden, re långsammare, steg slutligen af, förde hästen in portgången till ett nästgränsande hus, och gicl sedan med klappande hjerta till boden. Knappt var han öfver tröskeln, förr än han så; Gabriela sittande i bodkammaren, stilla, nedslage: vid ett litet bord; hufvudet stödt mot handen ocl blickande tankfull på några framför henne liggan de friska vårblommor. Nu hörde hon steg, så upp, gaf till ett rop, och i nästa ögonblick lå hon vid den älskades bröst. Men genom fönstret syntes ridknektens ansigt: och en minut derefter trädde Peter Konink in boden. Om ock de älskande icke förmärkt rid knekten, skulle likväl Gabriela igenkännt fadren steg redan innan han inkom, och Guelf var åte ute i boden, under det Gabrielåbefann sig i kam maren. Peter Konihks glada ansigte mörknade, då hax vid inträdet så tidigt på morgonen upptäckte der fransyska uniformen. Han besvarade vårdslös ynglingens höfliga helsning, och då denne, mer nedslagen blick och knappt hörbar föst, begärd att få se det finaste klädet, svarade Peter Koninl kallt och afvisande: För en så förnäm fransmar är mitt kläde för groft. Vid dessa ord vände han sig bort och gick til bodkammaren, der Gabriela stod i dörren, och di den bestörte Guelf tog några steg efter honor och anhöll om prof på det vanligaste kläde, vände Peter Konink sig om och sade, så kallt och frånstötande som förut: Vi äro här i Brögge icke försedde med något för fransmännens behof.n Guelf blef ännu mer bestört. : Denna köld isa