Aftonbladet – 19 juni 1845, sida 1

grefvinna, skulle han förderfva, bele och banna mig, skicka bort eller insperra dig, och bespotta och afvisa din Guelf. Han skulle tvinga dig att genast gifta dig med en annan, och för dig vore din Guelf förlorad — evigt förlorad — vill du det?, — d Och Gabriela torkade nu med den lilla handen lärarne ur ögonen och följde modren ned till fadren, hvars hjerta firade en högtid, då det älskade barnet nu satt vid hans sida; ty i hans bröst var det varmt och ljust, som då aftonluften välljudande fläktar öfver ett mognande åkerfält. Rinhilda tog ingen del i denna fadershjertats bögtid; för henne var själens heliza, osynliga verld icke upplåten, och under det Gabriela, stödjande hufvudet mot fadrens bröst, kysste hans panna, och denne smekte hennes kinder och mjuka hårflätor, var Rinhilda sysselsatt att smeka en favoritkatt och uppltända ljusen i rummet. Knappt var detta gjordt, förr än utanföre hördes fransyska trummor. Rinhilda skyndade ut på gården, tillsade folket att sluta arbetet och tillstänga alla dörrar. Förundrad bade Peter Konink gått till fönstret och Gabriela sade honom: pDagen sedan ni bortrest, kom befalining, att på det nu gilna tecknet alla hus skola tillslutas. Peter Konink knöt handen och lade den tigande på fönsterkarmen, då Rinhilda inkom och sade: Behöfver icke förskräckas, fransoserna hafva väl narraktiga upptåg för sig, men äro i grunden hederligt och galant folk och skola snart blifva älskade., Peter Konink vände sig hastigt om, liksom rörd af ett elektriskt slag. Hans ansigte, hållning och ton voro förändrade; och eldigt, nästan