Aftonbladet – 19 juni 1845, sida 1

Gud skall bistå mig! Min är hon; min mak: skall hon blifval Nå, nå, jag tror er, var nu icke bedröfvad Ack! hvad kan icke hända på sex dagar! Endas sex dagar var min man borta, sex dagar har jag lemnat er tillträde här, och redan är min stackars Gabriela så förändrad. Men gå nu, laga all ni kommer bort. Nyckeln till trädgårdsporten har ni. Reser min man åter bort, kan ni komma tillbaka, men icke förr. I boden kan ni infinna er, för att bese och köpa kläde; min man kan ej deraf fatta misstanka., Men skall jag icke tala vid er man och för honom tillstå allt? frågade grefven sakta och såg vemodigt på den gamla. ,Hvar till skulle det tienan, svarade denna, då Ni icke har er fars samtycke? Och ni känner icke min man: han hatar fransmännen, älskar sin dotter så Högt och skuile aldrig tillåta en al dessa besöka Gabriela. — Kanhända till sommaren, eller hösten, då fransmännen gjort sig älskade, kan allt blifva annorlunda, men icke nu — icke nub Moder),, bad yngling sen, låt mig då ännu en sång få se Gabriela, innan jag gårb Moder,, uppsepade den gamla leende; ni kallar mig moder, — allt för mycken ära, kalla mig fru Kronink. Ack, hvad skall jag göra! jag får väl hämta Gabriela; men sedan fort härifrån, j ögonblicket., Begge lemnade rummet, smögo sakta genom salen, der Rinhilda öppnade en med buxbom inlagd dörr, vinkade — och nu utträdde den sextonåriga Gabriela, skön och mild som en engel med kärlekens rosor och liljor på kinderna, mer med tårar i de djupblå ögonen. — Guelf, sade