HMM W tVHVNVW VV VV AR en sällsam omständighet, hvilken ligger inom aningens område. Drottningen brukade alltid dröja en stund efter representationens slut i ett litet rum bredvid sin loge, men sista aftonen hon besökte spektaklet, lät hon befalia fram sin vagn så snart det var förbi; förundrade öfver denna skyndsamhet frågade konungen: Vill du redan fara hem ? — Jan, svarade hon, jag mår ej rätt väl och vill begifva mig he—; det sista ordet dog på hennes läppar och förskräckt utropade hon: Nej, så talar Stamfrun och på så sätt ville jag likväl ej färdas hem! — Hvad hon ej ville inträffade det oaktadt; hon insjuknade samma natt och lemnade sin sjuksäng för grafven. — FRIHETEN, I FARA FÖR MUSTASCHERNA. Den 24 sistl. Maj, nionde årsdagen af drottning Victorias: tillträde till regeringen, gaf Hennes Majestät en stor bal, hvarvid alla måste visa sig i sådane drägter, som brukades i Frankrike mellan åren 4740 och 4730. Då man den tiden ej nyttjade skägg, sågo de tillsolenniteten befalde oflicerarne sig nödsakade att bortlägga mustascher och polisopger; men då reglementet för engelska armåen innehåller, att öfvesläppen ej rår rakas, så råkade de i denna konflikt mellan gudomlig lag och menskligt tyranni, som: så ofta väcker medlidande och fasa i de grekiska sorgespelen. Huru skola bjeltarne väl bestå kampen? — I dag på balen utan mustascher och i morgon i arrest! Konz eten löste den tragiska konflikten, och d. 9235 Maj visade sig alla officerarne på paraden med lösmustascher.. — Den 28 i förliden månad återvände en ung sjöman, med ångfartyget Roland från Bremen, efter yra års frånvaro i fremmande land, till sin hemort Vegesach, för att efter den långa bortovaron uppöka sin älskade broder. Då han framkom, varseblef an den kära anförvandten på stranden och ville ila mot honom, men nedföll helt plötsligt på fartygets läck; man ville lyfta uppj honom, men han var löd, och alla medel att återkalla honom till lifs voro åfänga.