Aftonbladet – 18 juni 1845, sida 2

rankrike; men voro ej förr ankomne till konunsens hof, än de samtlige förklarades för fångar. Filip bemäktigade sig nu hela Flandern, reste lit med sin. gemål, Johanna, i början af Maj månad 4304 för att hyllas, och gjorde alla anstalter ör att för alltid införlifva Flandern med Frankrike. Flandrarne blefvo behandlade såsom vasaler och till alla embeten och sysslor förordnades ransmän. Skatter, krigskostnader och salttull ryckte i synnerhet borgarne i Brägge. Grefve Espinois, hvilken konungen vid sin afresa satt till tåthållare öfver Flandern, fullgjorde Filips beallningar med största stränghet. Såsom mennisks visade han i sitt husliga lif fransysk lättsinnighet och såsom ståthållare tyranniskt förfarande. Si snart konungen återvändt till Frankrike, öfveremnade borgarne till Espinois en böneskrift, deruti de anhöllo om mildring i den hårda behandingen; men denna skrift hade han med hånlöje visat, under förklarande, att innan kort några spår icke mer skulle finnas efter flandriska seder lrägt och frihet, utan att allt skulle på fransysk ätt inrättas. Äfven Peter Konink hade, såsom uwIderman för väfvareskrået, varit ibland den skym. ade deputationen, och dagen efter det föraktligs uffärdandet hade han företagit resan, för att upp. nandla ull, eller snarare, för att skingra vemodet och bekymren. Men han förmådde icke det sednare. Kärlecen till den fångne grefve Guido och känslan för ätt och frihet lefde i hans hjerta och höjde sig nera lågande, då han nu återsåg Brögges gamla torn. Forvagnen hade kommit till stadsporten, der en anhölls af fransyska tullbetjenter, hvilka med iriga händer refvo i uilbalarne och sade: