tår af en blus, korta byxor och långa damasker, alltammans af grått lärft.. Om vintern och vid svårt äder erhålla de blott dertill en kappkrage. På aretsdagarne nyttja de träskor, likasom landtfolket i jenna trakt. Stora halmhattar utgöra hufyudbetäckingen. Afven barnens kost är grof och simpel, men anska tillräcklig. Blott med afseende på deras för krofulösa sjukdomar benägna konstitution, hvarmed Ie inträda i anstalten, och på deras verksamma och nsträngande lefnadssätt, samt på den omständigheten, tt de nu befinnas i uppväxtens och utvecklingens Ider, erhålla de köttmat 3:ne gånger i veckan. Om sommaren uppstiga barnen klockan fem och mm vintern kl. sex. Vid trumpetljud lemna de sina längmattor, kläda sig, rulla hängmattorna tillsamnan, uppställa sig i leder och begifva sig ut i det ria för att tvätta sig vid brunnen och bringa sitt y2 i ordning. Derefter återvända de till sofrummen och förrätta sin morgonbön med hög röst. På ett Nytt tecken af trumpeten begifva de sig åter ut och illa sig i led, för att, under anförande af deras verknästare, marchera till sitt arbete. Klockan 8 blåes till frukost, hvarefter dem unnas !V, timmas lelighet. Klockan V. 9 begynnas arbetena ånyo och ortsältas till kl. 2, då middag spisas. Efter maten öljer äter ledighet till kl. 3, då arbetet börjar på ytt och fortsättes till kl. 6. Ilärefter blåses till unlervisning, hvartill lärjungarne begifva sig i sina um. Hvarje familj erhåller, under One timmar, erskild undervisning i första våningens sal af det us, den bebor. Klockan åtta intages aftonmåltiden. sedan derefter matsalen blifvit förvandlad till sofum, och den gemensamma bönen med hög stämma örrättad, på barnen till sängs. ögst fägnande är att se barnens glada, belåtna ;ch öppna utseende, som betydligt afsticker emot det lystra uttryck och den lömska blick, man ofta uppäcker i de vanliga straffanstalterna. Anletsdragen 108 de mesta ne tämpel af helsa, hvarjil det verks tet och arbetet i fria uften hufviur I de få och korta lelighetsstunderna äro de mun!tra, ka och lustiga. Det är dem dervid strängt förbjudet, att begagna sroft tal, alt svärja, träta eler slö att ec hvaranåra öknamn eller att företaga dana Iekar, som kunde vara skadliga för deras hetsa. Anmärkningsrd är den omständigheten, att såsom följd af den nga disciplinen, sodan ans ingen enda allvarsem strid emellan ba l Sönlagseftermiddagarne uppt af gymnastiska öfninienast äro serdeles nyttiga ar, emedan dessa icke a! ör utveckling af barne kroppskrafter, utan också erbjuda ett ganska syftes gt användande af Söndagstimmarne, hvilka, utan arbete, annars lätteligen kunde förorsaka ledsnad hos barnen. Elementat-undervisningen blifver, som förut är nämndt, hvarje afton meddelad de serskilda familjerna. För att likväl sporra till täflian, varda tid efter annan pröfningsr anställda med do förenade familerna, hvarigenom ambition i allmänhet väckes. Resultaten visa sig serdeles gynsamma. Religions-undervisningen lemnas af inrättningens andliga lärare, dels på vissa dagar för serskilda familjer, dels också för alla tillsammans. Koloniens stiftare och ledare söka så mycket som möjligt att upplifva lärjungarnes religiösa sinne och bemöda sig, framför allt, att utveckla de moraliska verkningarne af denna känsla. Till detta ändamål använda Demetz och Bretigneres, omvexlande, minst en timma hvarje Söndag, att för sina lärjungar hälla ett föredrag, som under fattliga bilder framställer och inskärper sedolärans bud, och genom berättelser samt karaktersdrag närmere utreder dem. De bemöda sig ock företrädesvis att bilda sina lärjungars hedersoch nationalkänsla, samt att deruti, i synnerhet i den första, lemna dem ett nytt skyddsvärn mot det onda. Det har också i sjelfva verket lyckats dem, att uträtta betydligt. De hafva hos lärjungarne framkallat en allmän anda, som gör att bvar och en skulle anse såsom en skam, om han genom ett dåligt uppförande nedsatte sin familj eller hela kolonien. En täflan har uppstått cmellan de serskilda familjerna, som i hvarje hänseende måste verka fördelaktigt. Den ordning är I anstalten införd, att namnen på dem, som under tre månader icke blifvit bestraffade, uppföras på hederstaflan (tableau dhonneur) och att det första straff, som en derstädes tecknad lärjunge ådrager sig, har till följd utstrykning af hans namn på taflan. Daktadt den stränga disciplin, som herrskar i anstaljen, funnos den 4 April 4843, ibland 167 lärjungar, 100 som förtjente denna utmärkelse. Deribland voro 5, hvilkas namn redan för 49:(le gången stodo på hederstaflan, 2 för 44:te gängen, 4 för 10:e, 6 för 9:e och 5 för 83:e gängen, så att antalet af dem, hyilka under mer än 2 år icke ådragit sig bestraffning, utgjorde 20. I sanning, ett förhållande, som man sällan finner bland väl uppfostrade barn! Hvad lärjungarnes sysselsättning beträffar, så blifva de mesta använda till landtmannaoch trädgårdsarbeten. Likväl finnas också verkstäder för smeder, träskomakare, snickare, murare, plogmakare, skräddare, skomakare, borstbindare, halmflätare o. d.; — kortligen: för sådane handtverk, som öfverst på landet äro nödvändiga och der kunna årifvas. Den 27 Mars 4843 voro, i anseende tull den då icke långt framskridna årstidOn, blott 62 barn sysselsatte med lanutoruk och trädgårdsarbete, 14 såsom skräddare, 414 som skomakare, 26 som spiksmeder, 6 som grofsmeder. 9 som borstmakare, 7 som snickare, 9 som