rigtig uppfattning af detta slags förbrytares natur och de orsaker, hvilka vanligen förleda dem till laster. Inrättningen skulle blifva en uppfostringsanstalt, som borde åter godtgöra den försummelse, hvarigenom barnen blifvit lemnade utan bildning, och i stället för den familj-uppfostran, som felades dem, meddela dem en annan, af huslig art. Tillika skulle barnen derigenom ryckas från de större städerna, dessa medelpunkter för allt moraliskt förderf och sättas i ständ att äfven i framtiden icke nödgas återända till stadslefnaden, utan vara förvissade att genom landtmanna-arbeten, eller genom enkla handtverk, hvilka öfverallt på landet kunna drifvas, förtjena sitt uppehälle. För att ingifva barnen kärlek för landtliga sysselsättningar utvalde koloniens stiftare Loires fruktbara dal, såsom den lämpligaste ort för deras anläggning. Framför allt erkände de likväl nödvändigheten att sörja för danandet af lämpliga medbjelpare i det stora och svära verk, de ämnade företaga. Mot denna klippa hade redan många, med de bästa afsigter grundade anstalter strandat. Det utmärker således en säker blick hos denna kolonis grundläggare, att de, före öppnandet af sin stiftelse, inrättade en skola för uppsyningsmän (6cole des contre-maitres), för att derigenom utbilda skickliga och tillgifna medarbetare, och genomtränga dem med sin anda. TI Juli 1839 b!ef denna skola öppnad med 23 mestadels unga clever, och vid samma tid lades grunden till de byggnader, som för emottagande af de unga förbrytarne voro nödiga. Den 22 Januari 4840, kunde redan de första 9 från centralfängelset i Fontevrault upptagas i anstalten. Sedan denna tid har kolonien allt mer och mer förökat sig. Dess befolkning uppgick, vid tiden af mitt besök (de första dagarne af April månad 4843) redan till 478, och anta!et skall utsträckas till 300. Kolonien ligger en half mil från Tours, i en serdeles vänlig trakt. Ifrån det vackra kapellet med dess sirliga torn sträcka sig flere i schweitzisk stil byggda hus. Det hela har utseende af en liten by. Då man utträder från kapellet, så ligger till höger den gemensamma skolbyggnaden, och derpå följa fem alldeles lika hus, af hvilka ett bebos af direktören Bemetz och räkenskapsföraren Giraud, men de andra fyra af lärjungarne. Till venster om kapellet stå ännu endast tre hus, hvaraf det ena begagnas till ekonomibyggnad och stall, det andra till verkstäder, samt det tredje till bostad för inrättningens prest. Lärjungarnes hus äro alldeles lika byggda. MHvart och ett af dem består af en jordvåning och två deröfver byggda våningar. I jordvåningen finnes en arbetssal, som genom halftredje fots höga trädväggar kan delas i fyra afdelningar, hvilka af en uppsyningsman kunna bevakas. 1 första så väl som i andra våningen är ctt sofrum för 20 barn, så att ett hus kan innefatta 40 barn. Barnen sofva i hängmattor, hvilka om dagen äro sammanrullade, så att rummet blir alldeles fritt. Barnen ligga på det sätt i sina hängmattor, att de två nära hvarandra hvilande äro vände i motsatt rigtning, hvarigenom de låga samtalen förekommas. Sofrummen äro, hela natten igenom. upplysta, och uti hyart och ett af dem ligger en väktare i en med jalusier försedd afplankning, så att barnen måste frukta att ständigt vara bemärkta. På dagen nyttjas sofrummen tillika såsom matsalar och skolrum. Trädbord, hvilka äro fästade vid väggen, blifva då uppslagne rundtomkring hela rummet. Hvyarje hus bebos af 40 barn, hvilka tilisammans I bilda en familj och stå under uppsigt af en familjfader, hvilken dervid biträdes af tvänne elever från uppsyningsmans-skolan. Denna benämning blef af Demetz, efter förebild af Räddningshuset i Ffärn vid Hemburg, med afsigt vald, för att gifva barnen mera en familjän fängelse-ordning, derigenom inplanta hos dem en större tillgifvenhet såväl för inrättningen som för sina uppsyningsmän och framkalla ett innerligare förhållande inbördes. Hvarje familj delar sig i tvänne afdelningar, deraf hvardera till biträde för familjfadern och hans två medhjelpare, utväljer bland sig sjelfva en lärjunge, hvilken benämnes äldste broder (fröre aint) och understödjer sina förmän i tillsynen öfver kamraterna. Hans befattning varar en månad, och derefter följer ett nytt val. Denna inrättvings förträfflighet har af erfarenheten blifvit bekräftad. Barnen välja alltid de utmärktaste till denna förtroendepost och foga sig lättare och heldre efter sin egen valda uppsyningsmans förmaningar och råd, än efter de anställde förmännens befallningar. fnrättningen är icke omsluten af några murar, utan endast af enkla häckar. Ala vägar äro öppna, och ingenting erinrar om fängelset. Den moraliska ordningen och disciplinen inom anstalten allena är bestämd att der qvarhålla barnen. Derigenom vVäckes hos dem en hedersoch pligtkänsla, så att det betraktas såsom feghet och nedrighet att afvika. FEhuru inrättningen redan upptagit 250 barn, hafva dock hittills blott 2:ne rymningsförsök ägt rum, hvilka begge misslyckades. Man skulle irra sig, om man tillskref denna följd för mycken eftergifvenhet emot barnen. Visserligen söker man företrädesvis, att med mildhet och saktmod återföra dem på ordningens och det rättas väg, men disciplinen är allvarsam och sträng, i många afseenden ännu strängare, än i flera fängelser. Den minsta förseelse blir oeftergifligen bestraffad; ty det är en grundsats hos stiftarne af denna koloni, att bestraffning af alla små öfverträdelser är det säkraste medlet att förekomma Ac större. ; Läriungarnes beklädnad är ganska enkel. Den beEE —— ras EO