Aftonbladet – 16 juni 1845, sida 1

HCLeEP fTesSerinaen Utlalt sIi3 mot densamma, men yttrar sig sjelf känna, att en allmän systematisk förföljelse mot yttranderätien förestår. Hela bufvudstaden hade visat ett lifligt deitagande öfver det våld som utöfvats emot redaktörerne af Clamor publico; och man ogillade allmänt a:t tidningen Heraldo, sökt försvara åtgärden dermed, att det parti, som Clamor publico tillhört, förr låtit sig komma samma våldsambeter till last. Man synes allmänt börja fatta, att det olyckliga Spanien en gång måste låta repressaliesystemet upphöra, ty förr kan aldrig lugn och säkerhet inträda. STORBRITANNIEN Maynoothbillen bar, efter en lång och häftig debat:, erhållit andra läsningen i Öfverhuse , med en majoritet af 457 röster. Hertigen af Nemours hade med sin gemål ankommit till London d. 4 Juni, för att belsa på Drottning Victoria. Deras vistande der troddes bifva omkring 44 dagar. Från Förenta Staterna väntas en öfverste Elmore till England, såsom underbandlare i Oregonfrågan. TYSKLAND. Polisen i Preussen fortfar att rasa. Nu haren professor Fröbel, föreståndare för ett uppostringsinstitut i Zörich, bhfvit förvisad ifrån Kö!n och Preussiska gebitet, då han ankom till ny snämnde stad i början af inn:varande månad. Hm måste genast anträda återresan dit, hvarifrån ban kom. Man känner lika litet orsaken till hans förvisning, som till von Itzsteins och Heck rs föregående från Berlin. Från Königsberg har en med flere hundrade underskrifter försedd adress till v. Itzstein och Hecker blif-it afvänd i anledning af hvad dem öfvereått i Berlin. I Wärtemberg skall ett nytt palats byggas för kronprinsen, i ans ende till hans förestående förmälning. Regeringen har såsom bidrag till kostnaden begärt af ständerna 400,609 floriner, hvilka äfven blifvit beviljade. För öfrist j mrade representantkammaren s:g vid detta tillfälle deröfver, att flere byggnadsanslag blifvit på ett enormt sätt öfverskridna, såsom för myntet i Stuttgart, för akademihuset i Tibingen m. 1. SCH W EITZ. Från Luzern skrvifves, att beslutet om jesuiternes inkallande redan i denna månaden skall komma att sättas i verkställigh t, på det icke något hinder längre fram måtte möta för detta lofvärda förehafvande. Vid Stora Rådets i Luzern förhandlingar angående den tillfångatagne D:r Steiger, om hvars dödsdom varit fråga, föreslog en ibland ledamöterna, Constantin Siegwarth, att åt Regeringsrådet skulle öfverlåtas bestämmandet af sättet alt göra D:r Steiger oskadhg för Luzern, antingen detta då skulle ske genom hans aflifvande eller hans aflägsvande; detta förslag antogs. — Bland de många böneskrifterna om nåd för D:r Steiger, funnos sådana äfven från 338 fruar från staden Luze:n och från 4535 tjenstflickor derstädes, jemte en särskild från fruarne i Langentbal; D:r Steiger var nemligen känd såsom ortens förnämste läkare. Men sedan det nyssnärunda beslutet blifvit fattadt, uppstod en annan ledamot af Stora Rådet, statsskrifvaren Bernbard Meyer, och förklarade att Qvinnopersoner, voro obehöriga till böneskrifters afgifvande, hvarföre han fordrade att de ifrågavarande för Steiger skulle skiljas ifrån handlingarne. D:r Casimir Pfyffer tog då könets försvar och anmärkte, att Hr Meyers grundsats vore lika besynnerlig som ny; det är ganska vanligt att böneskrifter inkommit från fruntimmer; och ostridigt har alltid ansetts, att en hustru ägt bedja omv nåd för sin man, en mor för sin son, en syster för sin bror. Om då andra fruntimmer skulle visa medlidande för en olycklig, borde man väl vägra dem att uttrycka det? o. s. v. — Men med stor pluralitet beslöto de jesuitiska republikanerna bifall till Meyers förslag. POLEN. Det talas nu åter — skrifves från Polska gränsen d. 27 Maj — mycket om trupputskrifningar i konungariket Polen. Dylika värfningar i massa förefalla hvartannat år och ibland oftare, och man vinner dermed ett dubbelt ändamål, dels att rekrytera armåen i de södra provinserna och vid Kaukasus, dels att genom aflägsnandet af den oroliga ungdomen beröfva landet de öfverflödiga lifssafter, som endast skulle hindra ett stilla lugnt vegeterande. Då man känner Polackarnes afsky för den Ryska krigstjensten, så träffas förberedelserne med en sådan stillhet, att de, som det gäller, icke hafva ringaste aning derom. Plötsligt, en midnattsstund, skrider man till utförandet, griper de unga männen i deras sängar, och bortförer dem hastigt under stark bevakning, och tyvärr ofta ganska skonslös behandling, utan att lemna dem tid att taga afsked af sina anhörige. I de familjer, der det blott finnes en son, är han lagligen fritagen från krigstjenst, äfvenså de yngre sönerne, då deras bröder redan tjena i armen; men i den brådska, hvarmed saken bedrifves, få de ofta icke tid att legitimera sig i detta hänseende, och då deras anhörige göra reklamationer, äro de redan många mil borta, hafva kanhända redan dukat under för den stränga tjenstens strapaser. Under första tiden efter revolutionen sökte många unga män, som ännu icke uppnått det 29:de året, säkerhet emot Ryska uniformen under prestdrägten; men regeringen förebyggde snart detta; en ukas förböd att utan uttrycklig tillåtelse ingå i presteståndet. Blott att bli munk tilläts ännu, emedan man antog, att