Aftonbladet – 14 juni 1845, sida 3

Article Image
a rr 00 PRESSA SAFE VERSEE : gande af behörig åtgärd till Konungens befallningshafvande i Stockholms län. Rapporter uppläsas angående en sjuk mansperson, som funnits liggande å gatan, och blifvit intagen till vård i Stadshushäktets sjukrum, och en svagsint qvinna, som blifvit tagen iförvar. Å dessa personer förordnas läkarebesigtning. En handtverkare har låtit uppkalla tvenne af sina lärgossar, för det de varit uppstudsiga, försummat sitt arbete och visat böjelse för starka drycker. De tilltalade vilja ej medgifva att de emot mästaren förgått sig, och begge förklara att de äro belåtna i högsta grad. Polismästaren erinrar husbonden om hans rättighet att gilva sina tjenare husaga, förmanar gossarne att vara flitiga och beskedliga, och förespeglar dem att de annars kunna få prygel under Rådstugan. Afträda. En åkaredräng har å Skeppsbron öfverfallit en parmmätare med otidigheter. Den tilltalade är borta; han skall .kallas att vid hemtningsäfventyr inställa sig nästa dag. En arrestant, som skulle införas, anmäles hafva sjuknat i häktet. Han kommer att besigtigas af läkare. För obehörigt hysande af en bageriarbetare, som öfvergifvit sitt arbete, blir en stackars hustru dömd att plikta 6 rdr 32 sk. Nyssnämnde bageriarbetare, som saknar tjenst sedan mästaren förklarat sig icke vilja återtaga honom : i arbetet, erhåller föreläggande att inom 44 dagar skaffa sig laga försvar. En död okänd qvinsperson, som träffats i sjön vid Stora varfvet och derifrån afförts till likboden vid Rådhuset, har, i politikarlarne Nordströms och Seimers närvaro, blifvit undersökt af herr assessor Grubbens, hvars betyg om henne innehåller följande: Å den döda kroppen har ej funnits minsta tecken till yttre våld. Kroppen var vid godt hull — pupillerna utvidgade — ansigtet rödt — läpparne blå och blodfradga för munnen — alla leder stela — fingrarne böjda, men icke hvita, och med skrumpnad å huden — på ryggen stark dödsrodnad — för öfrigt intet att anmärka. Häref synes att ingen våldsam behandling å denna qvinna föröfvats, att hon endast kort tid legat i sjön och såsom drunknad statu apoplectico döden ljutit. Liket skall begrafvas på stadens bekostnad. En hustru E. bar ingifvit ansökning om återfående af åtskilliga persedlar, hvilka henne fråntagits, då hon i sistl. Februari månad blef oskyldigt häktad. Efter tagen kännedom om kämnersrättens utslag i det mål, hvari hustru E. varit inblandad, finner öfverståthållareembetet ej hinder att bifalla hennes begäran. Magasinsförvaltaren erhåller tillsägelse att utlemna sakerna. En åkaredräng är angifven att hafva öfverfallit och omkuliskuffat en parmmätare. Den tilltalade bestrider angifvelsen, medger att han vid tillfället skuffat ett vedträd, men tror att man ej derföre kan pliktfälla honom. Vittnen åberopas af käranden, och aflägga ed. Bet första vittnet vet ingenting om händelsen. Då hade du ej här att göra, anmärker polismästaren. Ja, jag säger så med, svarar vittnet. Tre andra vittnen intyga att åkaren skuffat till ett vedträd, som parmmätaren hållit i handen, så att parmmätaren fallit omkull. — Det var ej min skull att han föll, invänder åkaren å nyo; jag skuffade bara vedträdet, — Åh, jag är inte en sådan karl att jag faller af mig sjelf, svarar parmmätaren. — Inte jag heller, mumlar den andre. — Tyst I Akaren erhåller uppskof, för att anskaffa vittnen! om sir oskuld. Ett slagsmål har förefallit på en krog, emellan krögerskan och en åkare. Det berättas att åkaren begärt en tunna (ett litet glas) iskällardricka, hvartill krögerskan, som icke haft sådant hemma, svarat att hon icke kunde slå upp en butelj för så litet; att åkaren, förbittrad häröfver, öfverfallit krögerskan med otidigheter och skällsord; och att slutligen parterne gifvit hvarandra, den ena en örfil, den andre tre slag och en knuffning. Två vittnen svärja derpå. Målet blir uppskjutet, i anledning af den till-I talades begäran att prestbevis må företes angåendel ett tredje vittne, en åkaredräng, innan denne tillåtes aflägga vitlneseden. En åkare — ailtid åkare! — tilltalad för det han oqvädat skänkjungfrun på ett traktörsställe, är kallad att vid hemtningsäfventyr inställa sig; men som han ändock icke tillstädeskommit, skall han upphemtes nästa dag, då målet åter förekommer. Föregående dag hade samme man uti rusigt tillstånd inträngt i poliskammarens sessionsrum, och, derifrån utförd, i förmaket oqvädat polisbetjeningen samt fört . oljud. Två stadssoldater, hvilka för klandervärdt uppföl rande blifvit utstrukna ur korpsen, äro öfverlemnade till öfverståthållareembetet. Det förordnas att de skola på Carlsborg uttjena sin återstående kapitula-l; tionstid. ! En f. d. gardist har på Kornhamns torg stulit några riksdaler ur en bondes ficka, slitit sig lös från : dem som gripit honom, men.snart blilvit åter fasttagen. Han erkänner sitt brott. Målet remitteras : till kämnersrätten. t Å en hyrkuskdräng yrkas ansvar för öfverdådigt ! körande. Två vittnens intyg understödjer åtalet. Den tilltalade företer ett skriftligt vittnesbörd i motsatt syftning, af en person, som, jemte honom, vidtillfället sutit på kuskbocken, men afstår från detta vittnes hörande på ed. H:rkuskdrängen blir dömd att plikta 3 rdr 46 sk. Häremot invänder han ingen-s ting; men när han sedermera förklaras skyldig att ersätta de två vittnena med 24 sk. till dem hvardera, S förklarar han att han ej har råd aertill: han sitter med hustru och barn — han vill draga saken under kämnersrätten, eller hofrätten, och begär att få lösa, protokollet, som kostar mer än vittnesersättningen. En krögerska, som blifvit inblandåd uti ett tjuf-!y nadsmål, erhåller förständigande att till öfverståtnållareembetet aflemna sin krogsedel, tills ifrågava-l! rande mål blir af kämnersrätten afdömdt. Krögerskan och hennes man, båda närvarande, synas ängsliga; de frukta att mista sina krogrättigheter, hvilka l erhållits för tre år sedan och, enligt mannens uppgift, kostat 700 riksdaler. Polismästaren lugnar dem med den försäkran, att om de af kämnersrätten förklaras oskyldiga uti tjufmålet, de skola återfå sinlj krogsedel. Å Två sjömän hafva slagits. Ingendera parten är här. De kallas vid förhöjdt vite till nästa dag. En döf piga har hitkommit från landet, och frågal! är An han får hän I Ota. SS oo a KHAN Nn, jT

14 juni 1845, sida 3

Thumbnail