brott jemväl må beläggas med den särskilda påföljd, att den dömde ej må i allmänt värf brukas; t) att härförutan särskilda straff för embetsmän böra vara: 4, afsättning, 9, mistning af embete; k) att domaren skall ega att, inom vissa i lagen utsatta gränser, mäta straffet efter brottets beskaffenhet samt dervid förekommande mildrande eller försvärande omständigheter; l) att denna åt domaren lemnade latitud vid straffmätningen icke blott må gälla inom en viss straffart eller grad deraf, utan bör äfven, ide fall, der sådant pröfvas nödigt, i lagen utsträckas till mer än en straffart eller grad. Hvilket beslut Vi, uti und. skrifvelse af den 22 innevarande månad, hos Kongl. Maj:t anmält. (Forts. följer.)