der slafbandel bedrifves. För detta ändamål skola de utöfva all den makt, som för närvarande tillkommer kronorna England och Frankrike, med förbehåll ar de bestämmelser, som närvarande fördrag innehål!er i afseende på Engelska och Fransyska fartyg. Ar!. 3. De Engelske och Fransyske officerare, som föra befälet öfver de respektive eskadrarne, skola öfverenskomma om de ändamålsenligaste åtgärder att bringa ofvannämnde bevakning till verkställighet med bästa framgång. De skola utse de stationer, på hvilka de båda nationernes kryssare skola agera, antingen gemensamt eller särskildt, allt efter som lämpligast synes. Likväl skall detta ske på ett sådant sätt, att närvaron af den ena nationens kryssare ickeskall hindra den andra nationens kryssare, om de komma dit, att äfven der utöfva de rättigheter, som tilikomma dem. Art. 4. Närande stationsbefälhafvare skola söka att, i mån som det synes nödigt, afsluta fördrag med alla herskare och höfvidsmän på berörde kust till slafhandelns undertryckande. Dessa fördrag skola afslutas genom befälhafvarne sjelfve eller genom officerare, hvilka de förse med behörige fullmakter. Art. 5. Nyssnämnde fördrag skola icke hafva något annat ändamål, än undertryckandet af siafhandeln. I händelse ett dylikt fördrag biifvit afslutadt ensamt af en Engelsk oföcer, så förbehålles ratifikationen af detsamma åt H. M. Fransmännens Konung. Samma fall inträder i afseende på H M. Brottningen af Stora Britannien, då ett dylitt fördrag blifvit ensamt afslutadt af en Fransysk officer. I de fall, då H. M. Drottningen af Stora Britannien och H. M. Fransmännens Konung båda på sina vägnar låtit gemensamt afsluta dylika fördrag, skola kostnaderne för skänker och dylika utgifter bestridas af båda nationerna. Art. 6. I alla de fall, der användande af vapenmakt blir nödigt för verkställigheten af nämnde fördrag och i öfverensstämmelse med folkrätten, skall ett dylikt vapnens bruk icke af någondera parten äga rum, utan att den andra dertill lemnar sitt samtycke och deltager deri. Art. 7. Så snart H. M. Fransmännens konungs eskader är färdig att börja sina operationer på A kas vestra kust, skall H. M. låta derom underrätta H. M. Drottningen af Stora Britannien. De båda kontraherande delarna skola då, genom en offentlig proklamation, kungöra att närvarande fördrag blifvit satt i verkställighet. Denna proklamation utfärdas när så anses nödigt. Under loppet af de derpå följande trenne månaderne skall den genom könventionerne 4831 och 1833 medgifna ömsesidiga visitationsrätten af fartyg upphöra, och de fullmakter, som blifvit gifne åt båda nationernas kryssarei detta hänseende, återställas. Art. 8. I betraktande deraf, att erfarenheten visat hurusom slafbandeln i de trakter, der den vanligen bedrifves, ofta tager sin tillflykt till medel, som blifva farliga för flaggans trygghet och friden på hafven, och vidare i betraktande deraf, att den flagga ett fartyg förer anses betekna dess nationalitet, skall förutsättningen deraf icke i alla händelser anses såsom tillräcklig grund att skydda emot visitation, annars skulle alla flaggor vara utsatta för det vanärande missbruket, att tjena till täckemantel för sjöröfveri, slafhandel och all annan olaglig handel. För att undanrödja alla svårigheter för verkställigheten af närvarande konvention, har man öfvyerenskommit, att befälhafvarne för eskadrerne och på kryssarne vid Afrikanska kusten skola erhålla instruktioner, grundade på folkrätten och de emceilan sjöfarande makter gällande bruk. De båda regeringarne hafva derföre meddelat hvarandra berörde instruktioner, hvilka tifvit närvarande konvention bilagde. Art. 9. H. M. Fransmännens Konung och H. M. Drottningen af Stora Britannien förpligta sig ömsesidigt, att afskaffa all slafbandel i sina kolonier, och att genom alla möjliga medel hindra sina undersåtare ifrån att begagna deras flagga till bedrifvande af slafbandel med främmande nationer, eller att på något sätt taga del i trafiken med slafvar. Art. 10. Närvarande konvention skall träda i full kraft och verkan 6 månader efter utfärdandet af den proklamation, som omnämnes i 7 artike!n; man har öfverenskommit att den skall gälla för 40 år. Alla föregående konventioner äro suspenderade. Under loppet af S:te året skola de höga kontraherande delarna å njo öfverenskomma, och efter omständigheterna bestämma, huruvida det är ändamålsenligt att åter upplifva särskilda delar eller hela innehållet a! dessa konventioner, eller om närvarande nya konyen tion antiovgen till särskilda delar eller i sin helhet bör modifieras celler upphäfvas. Om, vid slutet af det 40:e äret, de äldre konventionerne (af 1831 och 4833) icke åter upplifvas, så skola de anses såsom upphäda och tillintetgjorda. De båda höga kontraherande makterna förpligta sig dessutom, alt fortfarande verka gemensamt till slafhandelns undertryckande genom alic de medel, som stå i deras makt, ända tilldess åenna trafik blifvit alldeles utrotad. JA