Aftonbladet – 14 juni 1845, sida 1

MMML——LJLJLnn men ser han att han är fångad, gör han inga för sök att trotsa. Sådant skulle endast ge hans sal en mera missgynnande vändning. Man skulle kunna förebrå Småländningen at han i allmänhet ej gerna går raka vägar. Vil han bringa er till en gifven punkt, säger han icke pLåtom oss gå dit! utan han säger: Om ni visste hvad här på sidan ligger för en vacker promenad I fall ni vill, skall jag bli er vägvisaren. Och sålunda för han er en hall mils krok till det åsyftade målet. Måhända kan förklaringsgrunden til denna hos småländningen ej ovanliga skygghet för ett öppet handlingssätt med fog sökas i de förtryckande, aristokratiska inflytelser, som äfven detta land, särdeles i sina bördigare trakter, der ännu finnas socknar med antalet af frälsehemman jemnvägande det af kronoskatte, från fjerran tider tillbaka varit underkastadt. Förtryckets säkra frukt ÄT förställning, är slutligen lömskhet. Småiländningen är gästfri. Det så kallade gästrummet är vanligen det bästa i hans hus. Denna nordiska dygd lefver i oqvald helgd i de djupa furudälderna, vid stränderna af de glänsande vattendrag, på hvilka Småland är så rikt. Småläindningen, om äfven endast genom en smal gränsinia skiljd från hvad vi kalla fattigdom, skulle lock anse sig nästan förnärmad, om någon lemrade hans hus utan traktering. Han tackar er för let, att ni gör er gemen, då ni delar hans af ;odt hjerta erbjudna förfriskningar. Gemeny beyder, öfversatt från småländskan, populär. )ekså finnes det ej oantagligen populariteter, somy Mlifvit köpta med gemenheter. Småländningen gör ågon gång mera för andra, än för sig sjelf. Såunda har jag hos en nämndeman af mina be