Aftonbladet – 12 juni 1845, sida 1

POSTSCRIPTUM. Köpenhamn, Maj 30: Efter diverse reseäfventyr, hvilkas omordande jag förbehåller mig till ett särskildt bref, återkommen till den stora Kongens By,, tecknar jag i hastighet ett par rader om bhärvarand2 nyaste tilldragelser. Ni har sett att danska regeringen omsider officiellt tillkännagifvit det så länge omhviskade afträdndet till England af de ostindiska besittningarna Tranquebar och Serampur för något öfver en miljon danska daler. Det der låter visserligen något i första hastigbe en: En miljon, godt folk, tänk er bara, en miljon! Men det är långt ifrån att det goda folket skänker denna regeringshandling ett odeladt bifall; de flesta förmena att med en förenklad och bättre kontrollerad kolonialstyrelse dessa besittningar, liksom de vestindiska, skulle kunnat blifva för riket af långt större betydelse och nytta, än den der ena miljonen, nu stucken regeringen i handen en gång för alla; och med någon kännedom om hur obeskrifligt lätt en miljon försvinner till ctt intet i visst folks händer, har man väl också föga anledning att jubilera öfver denna affär. Regeringen skulle gernå med detsamma vilja ha sålt Nicobar-öarna för en spottstyfver, men England ckall rörande desamma hafva svarat, att köpa dem ville man väl icke, men, så framt icke Danmark koloniserade dem och gjorde på fullt allvar något af dem, skulle England utan vidare omsvep faga dem i besittning för ogen räkning, såsom en res nullius, cedans occupantis. Detta lilla item har i hast catt lif i spelet härstides, och det är egentliga motivet till den stora expedition, som nu utru